Hur jag vårdar mitt hår

IMG_6623

Jag fick en kommentar kring mitt hår för någon dag sedan och nu när jag är i full gång med att färga det tänkte jag passa på att skriva ett inlägg om mina hårvårdsrutiner. Sedan ett par år tillbaks färgar jag faktiskt håret själv, dels för att jag aldrig blev helt nöjd med färgen hos frisörerna jag gick till, dels för att jag tycker att det är skönt att slippa boka upp ett par timmar en gång i månaden och sen sparar man såklart en hel del pengar förstås!

Jag använder L’OREAL Paris Excellence creme och färgen natural light brown, eftersom jag alltid har samma färg så är det inte så noga om det inte skulle bli helt jämnt när man applicerar färgen, hade jag tex slingat mitt hår eller gjort något mer avancerat så hade jag förmodligen inte gett mig in på att fixa det själv här hemma. Nu går det faktiskt riktigt smidigt så en gång var fjärde/femte vecka fräschar jag till färgen och det passar alldeles ypperligt att göra det på lördagsmorgonen efter att man ätit frukost och ändå ska fixa till sig inför dagen.

Utöver färgandet försöker jag gå till frisören och klippa topparna ungefär en gång i månaden, frisören jag går till är så bra för hon gör verkligen bara det hon ska så det brukar bara ta en kvart från det att jag slår mig ner i stolen. Det kostar därefter och jag tror att jag betalar ca 230kr eller något sådant, helt perfekt! När det sen kommer till vilka produkter jag använder så har jag testat i princip alla salongs-schampon som finns men om jag ska vara helt ärlig så märker jag ingen skillnad på håret om jag använder de dyrare varianterna eller om jag använder vanliga ”butiks-schampon” så för tillfället har jag Elvitals schampoo och balsam (röda flaskor).

Lämna en kommentar

Happy face, it’s Friday!

IMG_5888

Epos brillor: Klarsynt Malmö / Kavaj: Lexington / Skjorta: Ralph Lauren / Jeans: Mango / Skor: Clarks / Cykel: Pilen (köpt på Fridhems cykelaffär)

En outfit jag bar för någon vecka sedan och visst matchar den min cykel alldeles ypperligt? Fredag idag och hela helgen ligger framför oss, vi skulle egentligen spenderat vår i Helsingborgstrakten men eftersom Miio inte får utsättas för någon som helst stress tvingades vi styra om våra planer så imorgon får vi istället finbesök av Lillebror med familj. Oj vad jag ser fram emot att träffa min lilla Benjamin, han växer ju så det knakar så det ska bli kul att se hur stor han blivit sedan sist vi träffade honom.

Lämna en kommentar

Att sätta nya träningsmål!

IMG_6169

För ungefär tre veckor sedan bestämde jag mig för att anta en ny utmaning, jag beslutade mig för att göra en extra ansträngning och börja vardagarna med en morgon-pw. En insats som innebar att jag behövde stiga upp ungefär en timme tidigare på morgonen och redan klockan 06:00 snöra på pw-dojjorna, ratta in NRJ i lurarna och bege mig ut i friska luften….oavsett väder.

Så här tre veckor senare håller jag fortfarande fast vid mina powerwalks och jag måste erkänna att jag känner mig lite stolt över min insats, tanken är att jag ska fortsätta med mina promenader åtminstone fram tills vår avresa och jag tror baskemej att jag kommer klara min utmaning. Det känns till och med som att jag håller på att förvandlas till en morgonmänniska igen, nästa steg blir väl att byta ut promenaderna mot löpturer men riktigt där är jag inte än. Givetvis kör jag även mina 3-4 träningspass per vecka där spinning, bodypump, gym och löpning hör till favoritpassen!

Träningskläder: Wallderinska Luxury Sportswear

Lämna en kommentar

Kaffedrinkar och hemmajobb

IMG_6609

Jag och CJ turas om att jobba hemifrån den här veckan, vi känner oss inte helt bekväma med att lämna Miio ensam riktigt än. Så sent som idag ringde jag tillbaks till djursjukhuset och beskrev Miio’s allmäntillstånd, hostan oroar oss nämligen och rädslan över att han skulle få ett återfall när ingen av oss är hemma är konstant. Nu känner vi oss dock något lugnare, enligt veterinären kan vi vara lugna så länge hans puls inte går upp kraftigt och han hamnar i ett stresstillstånd och det har han ju faktiskt inte gjort. Nästa vecka hoppas vi på att kunna återgå till våra normala rutiner och släppa lite på oron som konstant hängt över oss sedan vi åkte in med honom.

Fördelen med att jobba hemifrån är ju att man kan skämma bort sig själv med goda kaffedrinkar, den här slukade jag efter lunch och den blev sådär alldeles perfekt läskande! Vi drack kaffedrinkar dagligen när vi var på Mauritius i vintras och nu blev jag påmind om att det snart är dags för det igen, om en månad ställer jag in jobbmejlen på ”Out of office, will be back in a month”! Kan ni förstå den känslan??!!!

Lämna en kommentar

När livet vänds upp och ner…

IMG_6600

Det var precis vad som hände oss i helgen, livet blev fullkomligt KAOS och den här lille kämparen höll på att försvinna ur vårt liv. Jag tror aldrig jag varit så skraj och jag har aldrig någonsin känt mig så hjälplös som jag gjorde när vi tog vår lilla hund i filten och akut begav oss till djursjukhuset. Tack gode gud för att vi har det så uppstyrt här i Sverige att det faktiskt finns sjukhus även till våra fyrbenta små vänner, vi har så här i efterhand konstaterat att de faktiskt får bättre hjälp än vad vi själva får när vi behöver akutvård. Sen att det kostar en halv förmögenhet är ju en annan femma, hjälpen finns där och man får hjälp direkt! (SJUTTON TUSEN gick notan på för detta besöket och försäkringen täcker långt ifrån allt, bara en liten parantes till er som funderar på att skaffa husdjur. Se till så att ni sparar till sjukvårdskostnader för när det väl behövs så blir det dyrt!)

Som jag redan berättat fick vi i februari konstaterat att Miio har ett blåsljud på hjärtat, vi fick aldrig veta orsaken till varför blåsljudet fanns där utan veterinären skrev bara ut en medicin som han dagligen ätit. Till en början tyckte vi att han blev bättre,  fram tills förra veckan då det plötsligt vände. Han började hosta ännu mer än vad han hade gjort innan han började med medicinen, samtidigt hoppades vi på att det skulle gå över för han var pigg i övrigt och både åt och drack som han skulle och medicin hade vi inte slarvat med. Efter att ha ringt djurupplysningen och hostattackerna blivit så ihärdiga att han blev fullkomligt utmattad efteråt kastade vi oss i en taxi och for till djurakuten, väl där gick allt så snabbt. Efter att ha röntgats kunde man konstatera att han hade vätska i lungorna, han skrevs in och man kopplade genast in vätskedrivande samt planerade för en rad undersökningar och beslutade om att även göra ultraljud. Det var fruktansvärt att lämna honom där, rädslan i hans ögon när de tog tag i hans små tassar och höll fast honom i liggande position för att kunna få till bilderna på hans små lungor. Vetskapen om att han skulle ligga alldeles ensam i en syrgasbur och inte veta vart han befann sig eller vart vi höll hus. Denna stressade tillvaron framkallade såklart ännu värre hostattacker och jag trodde för ett ögonblick att han skulle kvävas framför ögonen på oss, veterinären lugnade oss och menade på att det inte alls behöver vara så allvarligt som det lät och när vi väl lämnat akuten kändes det faktiskt lite bättre för han var ju ändå i ”rätt händer”.

När telefonen sedan ringde bara några timmar efter att vi skrivit in honom frös jag nästan till is och precis som jag befarade ringde veterinären för att be oss att omgående komma in till akuten, Miio hade blivit sämre och var inte längre vid medvetande och befann sig dessutom i ett krampaktigt tillstånd där han bara låg och skakade. Tårarna for längs med kinderna och vi kastade oss i panik in i första bästa taxi i tron om att på riktigt ta farväl av vår älskade bebis. Väl framme hade de (tack gode gud) fått liv i honom igen och stabiliserat hjärtfrekvensen, varför han hade hamnat i detta tillstånd kan man inte svara på. Hur som helst, efter två dygn på akuten kunde man konstatera att Miio lider av en hjärtsjukdom som inte alls svarade till den medicinen vi tidigare fått utskriven mot blåsljudet utan kräver en helt annan medicin samt vätskedrivande för att hindra att lungorna fylls med vätska. Vi har alltså fått hem vår lilla älskling igen, om än något tilltufsad och skalperad på diverse områden på kroppen. Han har svarat bra på medicinen och både äter och dricker, han är fortfarande trött och hostan har ännu inte försvunnit helt men är betydligt bättre och mildare.

Två tabletter två gånger om dagen ska han ha, vi ska dessutom hålla koll på hans andningsfrekvens som ska vara inom ett visst intervall. Det är första gången som Miio råkar ut för något allvarligt och hur dumt det än låter så har jag inte ens haft i åtanke att han skulle drabbas av en allvarlig sjukdom, jag har bara tagit för givet att han ska finnas här hos mig och jag har aldrig någonsin tänkt på att han kanske inte ska få leva ett helt liv. Han fyller tio år i år så han är ju en ”gammal vovve” och verkligheten har nu kommit ikapp, vi kanske inte kan räkna med att ha honom här i ytterligare 5 år. Vår älskade Miio, han som dagligen har förgyllt våra liv med sin närvaro. Jag hoppas innerligt att du kämpar på och finns kvar hos oss i ännu några år, vi är inte redo för ett liv utan dig! ♥

2 Kommentarer