En oplanerad och välbehövlig helg

Jag sitter i soffan och käkar chips, passar på att tidsinställa detta inlägget nu när Ludwig sover och maken är på AW. Så skönt med lite egentid faktiskt, dagen har nämligen varit väldigt intensiv. Jag packade in Ludwig i bilen redan vid tiotiden på morgonen och sen kom vi inte hem förrän efter sex på kvällen! Ludwig skötte sig faktiskt väldigt bra även om han stundtals blev något gnällig över att åka i barnvagnen, men det kan man ju förstå efter så många timmar på vift. Det var hur som helst skönt att komma ut och rensa tankarna lite, jag var först inne i stan en runda och sedan mötte jag upp Linda på Emporia. Vi var bland annat inne på MQ och valde ut en varsin outfit till ett kommande samarbete, så skoj och jag är så nöjd med outfiten som jag stylade. Förhoppningsvis lyckas vi fotografera våra outfits redan på måndag om vädret tillåter!

Det ska bli skönt med helg, vi har egentligen inget planerat mer än vår vanliga ”to do list” på allt vi inte hunnit med här hemma och sen har vi ju trädgården som är ett evighetsjobb! Jag var tex ute och räfsade upp alla löven tidigare i veckan, dagen efter var det precis lika många löv igen om inte ännu fler! Jag tänkte även att vi skulle försöka hinna med att höstpynta lite på framsidan, köpa någon fin krans att hänga på dörren och kanske införskaffa den där krukan som jag postade på Instastory tidigare i veckan. Helgbuketten är redan på plats, denna veckan blev det ett gäng vita rosor som jag fick i födelsedagspresent av Plantagen. Så fräscht!

Varm och trendig åkpåse som passar perfekt i barnvagnen

-inlägget publiceras i samarbete med Voksi

Nu är det hög tid för att utrusta barnvagnen så att den håller värmen inför den kommande hösten och vintern! Hösten anlände ju ganska sent i år och först nu börjar det bli kallare i luften vilket också kräver ett varmt skydd för våra små. Ludwig har redan invigt sin åkpåse, han har legat nerbäddad här när vi har jobbat i trädgården och det har inte tagit många minuter förrän han somnat. Man riktigt ser hur mysigt han tycker att det är när han ligger nerbäddad i sin åkpåse och jag förstår honom för man vill ju nästan själv krypa ner och lägga sig i vagnen.

Vi valde att investera i en ordentlig åkpåse som Ludwig kan växa i, denna modellen heter Voksi Active (ni finner den här, klick) och den kan han ha tills han är ca 6 år gammal vilket gör den otroligt prisvärd. När han växer och blir längre knäpper man bara på en förlängningsdel längst ner vilket ger mer benutrymme, så smart lösning! Åkpåsen har färdiga hål som man enkelt kan trä igenom selen på vagnen och spänna fast barnet inuti åkpåsen, undertill finns det dessutom ett anti-glid material som förhindrar att åkpåsen glider. Vi tyckte att det var viktigt med en åkpåse som andas samt är vatten- och vindtät, sen tycker ju jag personligen att det är viktigt med en trendig design som passar till barnvagnen och denna designen föll mig direkt i smaken. Så snyggt med läderdetaljerna!

Än så länge har det inte hunnit bli så kallt så Ludwig har legat i sin åkpåse utan ytterkläder, ibland med mössa på huvudet men igår när jag knäppte av bilderna behövdes inte det. Vår kära son har verkligen ett sinne för detaljer och att granska tvättlappar, mattfransar eller som här på bilden nedan änden på dragkedjan är något som han kan sysselsätta sig med länge.

Hibiskus – hur får man den att blomma?

Den där Hibiskusen är ett kapitel för sig själv! Som vi har hållit på för att få den att blomma och först nu, nästan ett år senare får den för sig att slå ut sina alldeles ljuvligt vackra rosa blad i full blom. Det är visserligen lägligt att den väljer att blomma i oktober som är vår rosa månad så jag klagar inte! Jag vet inte hur många knoppar vi har haft som har trillat av och vår teori är att blomman släpper av knopparna när den känner att den håller på att dö. dvs om vi har glömt att vattna den någon gång och den har brist på näring släpper den i ren överlevnadsinsikt sina knoppar eftersom den helt enkelt inte orkar bära upp dem om den inte får tillräckligt med näring. Denna blomman ska ju vara konstant fuktig och vi har långt ifrån gröna fingrar och glömmer med jämna mellanrum att se över våra blommor, den här gången har vi dock försökt att vattna just Hibiskusen i princip varannan dag och jag vill tro att det är framgångssagan! Glöm inte att vattna din Hibiskus om du vill att den ska blomma!

Idag har jag och Ludwig varit en vända hos Optikern, jag har kollat synen och beställt hem tre olika linser som jag ska testa. Jag har ju lite problem med just linser för mina ögon är så otroligt känsliga och optikern menade även på att ju äldre vi blir desto kortare tid bör vi ha linser i våra ögon. Normalt har jag ju glasögon på mig dagligen men just när jag varit mammaledig har jag gått över till att ha linser, på kontoret hade det aldrig funkat! Efter optikerbesöket spenderade vi någon timme i trädgården, jag passade på att fylla på med jord i rabatterna. Efter att vi höjde tomten på grund av uppfartsrenoveringen blev ju rabatterna alldeles för djupa så det behövdes en hel del jord! Nu hoppas jag våra blommor överlever också! Utöver det har jag fotograferat ett samarbete och busat med Ludwig, han är så sjukt intensiv numer så det är inte långa stunder man får över till annat än att passa på honom. Han har dessutom kommit in i en fas där han börjar gråta så fort jag går in i ett annat rum, någon form av separationsångest misstänker jag. Haha, han är så söt!

Krukorna kommer från Isadeco.

the Power of Pink och svåra cellförändringar

Det finns väl knappast någon som vid detta laget har undgått att oktober är vår rosa månad, månaden då vi tänker lite extra på alla som drabbats av den hemska sjukdomen cancer. I skrivande stund sitter jag framför nyhetsmorgon som gästas av en cancerdrabbad person som berättar sin historia kring när han fick sitt cancerbesked och hur den nya cancermedicinen visade sig skulle rädda hans liv. Det är så otroligt viktigt att vi alla bidrar till att forskningen kan gå vidare, jag önskar av hela mitt hjärta att vi finner ett botmedel mot all cancer i världen. Vi är själva månadsgivare till bland annat cancerfonden, även om det inte rör sig om jätte stora summor så gör vi i vart fall något. Därför teamade jag upp med min vän Linda och fotograferade en rosa outfit för Pink October, en liten påminnelse till er där ute om hur viktigt det är att vi alla gör något och att även det lilla räknas…

I måndags, dagen efter vi tog de här bilderna, blev jag själv opererad eftersom jag hade utvecklat cellförändringar på livmoderhalstappen. Jag vet inte om ni minns men redan för ett år sedan visade mitt cellprov ”lätta cellförändringar”, dessa försvann sedan av sig själv vilket var en enorm lättnad. Efter ett år blev jag kallad för nytt cellprov i syfte att säkerställa att det inte skulle påvisa några nya förändringar vilket mitt prov olyckligtvis gjorde, jag hade åter igen ”lätta cellförändringar”! Känslan som infinner sig när man får ett sådant besked är fruktansvärd! Tankarna spårar totalt! Efter beskedet blev jag kallad till gynekologen som tog sig en extra titt på livmoderhalstappen med mikroskop samt gjorde ännu ett cellprov och eftersom förändringarna visade sig blivit större har jag nu opererats. Operationen kallas ”konisering” och innebär att man med en liten ”värmeslynga” tar bort den biten av livmoderhalstappen där cellförändringen sitter och skickar på analys, sen kallas man på återbesök efter ca 6 månader för att se så att all cellförändring är borta. Jag var så otroligt rädd innan operationen, även om jag har flera vänner som genomgått samma operation (vilket säger en del om hur vanligt det är att få cellförändringar på livmoderhalstappen) och därför vill jag berätta min upplevelse av ingreppet. Jag träffade en läkare som började med att berätta lite mer grundligt om ingreppet och vad cellförändringarna innebär, jag klarade knappt av att lyssna men jag hade som tur var maken (och Ludwig) med mig som fick stötta och lyssna på det som berättades. Tårarna började rinna längst med kinderna redan där och sedan kunde jag inte sluta gråta förrän operationen var avklarad. När det väl var dags för operation gick jag och läkaren tillsammans med en sjuksyster in i en liten operationssal där jag fick klä av mig och lägga mig på en typisk ”gynekologbrits” med benen upp i vädret. Läkaren började med att ge mig två bedövningssprutor, jag trodde att det skulle göra svinont men om jag ska vara ärlig kändes det knappt (man har ju inga känselnerver där de sätter sprutorna som tur är)! Kort efter att sprutorna börjar verka fick jag enorm hjärtklappning, så pass att jag fick lägga handen över bröstet för det var så obehagligt. Detta informerade läkaren om innan så det var inget konstigt med det utan kroppen reagerar så av bedövningen. Någon minut efter satte sjuksystern på en maskin (som jag misstänker var kopplad till verktygen som läkaren använde) och läkaren gjorde själva ingreppet, det tog kanske 5 minuter på sin höjd! När cellförändringen var bortplockad använde läkaren något ”bränningsverktyg” för att stoppa blödningen från området där man plockat bort cellförändringen. Sen är det visserligen vanligt med en blödning efteråt och några få drabbas av en enorm blödning ca 10 dagar efter ingreppet med akutbesök som resultat. Än så länge har jag knappt haft någon blödning, dock har jag haft rikligt med flytningar så jag behöver ändå använda trosskydd. Ingreppet gjorde med andra ord inte alls ont och efteråt har jag haft en mensvärksliknande känningar men inte så farligt som jag hade trott, jag har dessutom känt mig ganska olustig i kroppen och varit lite ledsen av mig men det är nog snarare ett resultat av oron som hela situationen för med sig.

Jag har dock bestämt mig för att inte stressa upp mig över det här men det är lättare sagt än gjort, tankarna drar liksom iväg. Nu innebär ju inte detta att det ÄR cancer men bara vetskapen om att ens kropp utvecklar cellförändringar är så otroligt skrämmande. Man känner sig maktlös i situationen! Hela situationen har vänt lite upp och ner på tillvaron, vi som ville skaffa ett syskon till Ludwig! Nu innebär det inte att vi inte kommer kunna göra det för det ska, enligt läkaren, inte påverka möjligheten till att bli gravid igen. Dock innebär det en evig väntan för man vill såklart säkerställa att cellförändringarna är borta innan man satsar på att bli gravid och det där med att bli gravid vet vi ju alla att det inte alltid är så lätt. Jag har dessutom inte åldern på min sida med tanke på att jag redan nu är 36 år! Nåväl, det viktigaste är att jag är frisk och att det inte visar sig vara cancer. Jag är än så länge lite dåligt insatt i det här med cellförändringar men jag vill i vart fall uppmana er alla att aldrig hoppa över cellprovet, tänk hur lyckligt lottade vi är här i Sverige som får möjligheten att regelbundet kontrollera oss! Något som varit ett stöd för mig under denna tiden är att läsa på Liws blogg där hon skriver öppet om när hon dels fick genomgå operationen som jag nyligen gjort eftersom hon fick svåra cellförändringar och dels fick beskedet om att hon hade hudcancer, in och läs hennes blogg här (klick). Jag vill även tipsa er om Isabelle, en sjukt inspirerande tjej som jag lärt känna via Instagram, som just nu fightas mot obotlig bröstcancer. Denna tjejen har två barn varav den yngsta bara är några månader äldre än Ludwig. Det skär i hela mitt hjärta när jag tänker på hennes situation, ingen borde få uppleva det hon upplever. Ni finner hennes blogg här (klick).

Foto: Aleks

Ikea hack – Ivarskåp

Att göra ett Ikea-hack var ett alldeles perfekt projekt nu när man är mammaledig, jag riktigt njöt av att gå ut och måla skåpen i vårt uterum. Det var såklart ett litet pyssel att att få till det när man har en liten bebis som sällskap men han tyckte faktiskt att det var spännande att sitta där i barnstolen och titta på när jag byggde ihop skåpen, jag fick såklart muta honom med ett och annat rån och när det sen var dags för att måla matchade jag dessa stunderna när han låg och sov. Även om det säkert hade varit helt ofarligt ville jag inte ha honom i närheten just när jag målade, nu för tiden luktar dock inte målfärg särskilt mycket men när det kommer till sitt barn är man ju en riktig hönsmamma.

Vi köpte alltså två Ivar-skåp från Ikea, jag vet inte hur många gånger jag har funderat på att göra detta ”hack” men aldrig kommit till skott och precis som med allt annat behöver jag fundera ett tag innan jag slår till. Rent måttmässigt visste jag ju att skåpen skulle passa utomordentligt bra i vårt middagsrum men det är ändå helt annat att sedan se dem på plats! Efter att vid flertalet gånger fastnat på diverse Instagramkonton som gjort just Ikea-hack (och var gång tyckt att det blivit så himla fint) bestämde jag mig för att slå till. Från början ville jag dessutom fräst spår i luckorna men efter att ha kollat upp priser på vad det skulle kosta att lämna in luckorna till en finsnickare tyckte jag att det blev för dyrt! Jag har för mig att det skulle kosta 500kr per lucka vilket i detta fallet hade inneburit 2.000kr bara för att fixa luckorna, kan kanske vara värt det eftersom man får ett unikt skåp men vi ville hålla nere kostnaderna så därför blev det inget alternativ.

Efter att vi hade införskaffat oss Ivar-skåpen traskade jag bort till målarbutiken här i Limhamn (lyxen när man bor i en ”stad i staden” som har det mesta på nära avstånd) och rådfrågade personalen kring hur mycket färg som skulle behövas. Jag köpte slutligen en 750ml grundfärg och en liter målarfärg och med facit i hand räckte det precis! Jag grundmålade alla ytor två gånger (det kanske bara behövs en gång men jag säkrade och körde två gånger) och målade sedan med färgen två gånger på alla ytor, först tänkte jag skippat insidan men ändrade mig som tur är för det hade inte sett så trevligt ut när man sedan öppnar skåpen. Jag fick utöver dessa två strykningar gå igenom skåpen och fylla i lite med en pensel på några få ställen där färgen inte hade täckt men målar man noggrant från början så behövs inte detta, jag slarvade lite pga tidsbrist.

Ett tips när ni målar är att ställa skåpen på klossar, jag gjorde inte det från början och risken är då att färgen klibbar mot underlaget när man sedan ska flytta det! Ett annat tips är att måla luckorna innan ni monterar dem! Jag började måla med grundfärgen när jag hade monterat luckorna och det blev inte bra så jag monterade av dem och målade dem sedan separat när det var dags att stryka på färgen. Hade jag gjort om allt från början hade jag dessutom väntat med att montera gångjärnen där luckorna ska sitta tills efteråt, nu blev det inte så snyggt målat just där och det är synd! Ser ju lite oproffsigt ut när det är målarfärg på gångjärnen dessutom men man lär sig av sina misstag!

Jag är så himla nöjd med resultatet, skåpen passade så bra här hemma och färgen blev exakt som jag ville ha! Frästa luckor hade såklart gjort sitt men jag tycker ändå att det blev finare än vad jag hade tänkt mig utan att ha dem frästa! Nu ska jag bara planera inredningen ovanpå skåpen också, jag satte bara dit lite prylar provisoriskt för jag misstänker att det kan ta sin lilla tid innan jag hunnit införskaffa de rätta ljusstakarna och andra pinyler som jag tänker att jag vill ha på skåpen. Vi valde dessutom att montera skåpen på väggen vilket gör att man får tänka på att inte ha för tunga saker inuti, nu skulle vi bara ha glas, vaser och diverse andra lättare saker i så för oss funkar det perfekt att ha dem på väggen. Det blir dessutom så mycket skönare att dammsugga även i detta rummet! Älskar vägghängda möbler!!

Kostnaden för att göra detta Ikea-hack är enligt nedan:

Två styck Ivar-skåp: 1.198kr

Trägrund: 194kr

Målarfärg: 245kr

Rollreset: 95kr

Pensel: 58kr

Totalt: 1.790kr