Visar inlägg från "graviditet"

Vår guldklimp

Jag vet, alla föräldrar säger samma sak MEN finns det något sötare? Jag är fullkomligt förälskad i vår lilla bebis, jag kan inte sluta titta på honom och kärleken till honom går inte att beskriva med ord! Vi har haft några intensiva dygn som nyblivna föräldrar med enorm trötthet efter sömnlösa nätter och jag slåss med näbbar och klor för att få till den där förbaskade amningen men nu börjar vi sakta men säkert få till lite rutiner. Tänk att det var den här sötnosen som låg inuti min mage och höll låda under så många månader! Helt ofattbart!

Imorgon blir första dagen som jag känner att jag kommer ha tid och ork över till annat än Ludwig och återhämtning, nu ska jag skriva ihop resten av min förlossningsberättelse och sedan blir det soffmys för hela slanten. Kvällarna med Ludwig är fullkomligt magiska…då ligger han i famnen i timmar och bara myser!

Förlossningsberättelse del 1

Det var med dunder och brak som vår lilla bebis fick för sig att komma till världen i torsdags, det var prick på dagen då vi gick in i vecka 38 och således 20 dagar före beräknat BF. Vi har ju hela tiden haft på känn att han skulle ha bråttom ut men det här var nog någon slags rekordfart och vi är så glada att han faktiskt bestämde sig för att stanna inne tills vi hade nått vecka 38 eftersom bebisen vid den tidpunkten är så gott som färdigbakad och bara precis ska lägga på sig lite mer i vikt.

Dagen innan Ludwig anlände hade jag inga som helst aningar om att något var på gång, jag har ju under flera månader haft både sammandragningar (magen har dragit ihop sig vid minsta lilla rörelse och det har nästan känts som att man kramar ur magen likt en disktrasa) och i slutet även förvärkar (som jag upplever som mensvärk fast mycket mycket värre) så dessa känningar har ju hört till vanligheterna för min del. Natten till den 4e januari vaknade jag precis i vanlig ordning kring 4-tiden och skulle gå på toaletten men insåg ganska snart att det redan rann mellan benen, jag hade från andra hört att man ofta tror att man kissat på sig när ”vattnet går” så jag for upp som ett kanonskott och in på toaletten och väl där kom det en hel pöl genom trosorna rakt ner på golvet. Maken for upp som ett kanonskott och vår första reaktion var ”wow nu är det på gång”, vid den tidpunkten kände jag varken sammandragningar, förvärkar eller fosterrörelser. På något underligt vis kändes magen nästan lite ”tom” jämfört med hur jag tidigare upplevt den men det är kanske inte så konstigt när den hade tömts ut på så mycket vatten. Vi ringde genast förlossningen i Lund som ville att vi omgående skulle komma in för att säkerställa att bebisen mådde bra, vi satte oss fyllda av förväntan i bilen och skrev in adressen på GPS:en (vi hade nämligen inte hunnit testköra sträckan än) och jag började i bilen skriva ner förlossningsbrevet som vi helt enkelt inte hade hunnit med. Jag var ganska förvånad över att jag vid denna tidpunkten inte kände några som helst smärtor, i en halvtimmes tid fick jag ligga uppkopplade mot en CTG-maskin som intygade att Ludwig hade det hur bra som helst inne i magen. Efter kontrollen fick vi åka hem igen för att invänta att förlossningen skulle dra igång, vi bokade även in en telefontid dagen efter ifall det skulle visa sig att min kropp inte själv satte igång födandet. Det går verkligen inte att beskriva känslan som infann sig vid detta skedet, dels var jag såklart rädd för vad som komma skulle dels kände jag en enorm längtan efter att äntligen få träffa vår son som jag burit på under så många månader.

Väl hemma tillagade vi scones och bokstavligen njöt av en god ”sista frukost” sen kröp vi åter ner i sängen för att ta en powernap och ladda batterierna ifall det skulle visa sig att han fick för sig att anlända senare under dagen. Maken ringde såklart och meddelade att han inte skulle dyka upp på kontoret och vi var båda så otroligt glada över att han faktiskt var hemma när det väl drog igång, eftersom han jobbar i Danmark har det ändå funnits en oro kring hur lång tid det skulle ta för honom att ta sig hem när det väl var dags. Vid denna tidpunkten hade jag fått lite kraftigare förvärkar än vanligt, så pass intensiva att jag tog ett par värktabletter för att ens kunna somna. Efter vår lur strukturerade vi upp dagen så att vi fick gjort så mycket som möjligt här hemma, vi storstädare huset, maken körde bort till matbutiken för att fylla på det mest nödvändiga vi kunde tänkas behöva i kylen när vi sen kom hem, packade om förlossningsväskan och stoppade ner det sista som vi inte hade hunnit få ner, vi hämtade även vårt babynest som vi bara ett par dagar tidigare hade beställt hem och jag skrev ihop ett par blogginlägg så att det inte skulle eka tomt här inne om det nu var så att vi skulle iväg och föda senare under dagen. Jag tyckte det var skönt att hålla mig sysselsatt och när vi var klara med vår lilla ”to do list” slog vi oss ner i soffan och googlade som hastigast upp en (sjukt kass) profylax-youtube-film som vi tänkte kunde vara bra att ha sett innan, vi hade ju inte gått någon andningsutbildning och har väl tänkt att vi får ta förlossningen lite som den kommer. De bästa tipsen hade jag ändå redan fått från vänner som nyligen fött barn och eftersom jag tränat hela mitt liv tänkte jag att andningen säkert skulle komma naturligt så den där filmen som maken googlat fram ägnade jag inte många sekunder åt, istället stod jag lutad mot trappräcket på ovanvåningen och försökte bita ihop varje gång det kom en förvärk som vi även försökte klocka. Jag tyckte det var svårt att klocka värkarna då jag inte riktigt kunde avgöra när de verkligen satte igång och när de var över utan jag tyckte snarare att jag hela tiden hade en molande värk som varierade i smärta.

Vid 16 ringde vi in till förlossningen och berättade hur jag upplevde värkarna och frågade hur vi skulle veta när det väl var dags för att åka in, de sa åt mig att det inte lät som att det var på gång och att vi skulle fortsätta klocka värkarna och ta en värktablett. Barnmorskan sa även, precis som så många andra sagt, att man vet när det väl är dags för att åka in men så var det verkligen inte för mig. Två timmar senare ringde vi åter igen in och tänkte att det kanske är lika bra att åka in och istället bli hemskickade, barnmorskan sa till och med åt oss att vi skulle förbereda oss på att säkerligen få åka hem igen eftersom hon inte tyckte att det lät som att jag hade tillräckligt intensiva värkar. Vi blev ombedda att åka in till Malmö ”Neonatalavdelningen” för en kontroll, det visade sig nämligen att Lund som vi hade planerat att föda på var fullt. Vi satte oss i bilen körde mot sjukhuset, vi hade båda känslan av att jag nog ändå borde ha ”mer ont” innan det väl skulle vara dags och jag kände nästan att jag var lite överkänslig som ”klagade” på att det ändå gjorde ganska ont. I bilen tilltog dock värkarna rejält och smärtan tydde sig på en helt ny nivå, väl framme hade jag så ont att jag i en värk inte kunde gå utan fick stå still och hålla i mig i närmsta vägg. Jag upplevde även att jag inte riktigt kunde prata samtidigt som en värk drog igenom kroppen, tårarna hade vid detta ögonblick tilltagit och jag grät samtidigt som jag försökte ta mig fram i korridoren. Väl framme undersökte en barnmorska mig och det visade sig att jag redan då hade öppnat mig 5cm och vi fick således gå över till Förlossningen där vi fick ett rum…

Vad vi har packat i förlossningsväskan…

Vart jag än ska är jag expert på att packa ner på tok för mycket saker och när det kommer till förlossningsväskan är det förmodligen inget undantag, med tanke på att det ganska snabbt blev TVÅ väskor plus en kameraväska men där skyller jag på att det även är packning till maken. Jag har fått hur många bra tips som helst via bloggen och Instagram och vattenflaskan är tex ett sådant tips som jag aldrig själv hade kommit på att packa ner. Jag tänkte hur som helst punkta det vi har fått med oss och sen kan jag informera i ett annat inlägg om det var något som jag tyckte var onödigt att ha med mig/borde ha packat med.

Till mig:

  • 1 amnings-bh från H&M
  • 2 amningslinnen från H&M
  • 1 par gravidtajts från H&M
  • 1 Odd Molly kofta
  • 1 långt nattlinne/skjorta
  • Trosor (fått tips om att köpa STORA trosor som rymmer stora bindor vilket jag själv inte hunnit göra än), strumpor, hygienartiklar (glöm ej lypsyl!!), hårsnoddar, hårborste
  • Vattenflaska
  • Bok att läsa om man får ”dötid”, vilket jag i och för sig har svårt att tro att vi får ro till…
  • Blodgrupperingspapper etc som man fått från barnmorskan
  • Inneskor (har fått så många tips om detta) och till min stora glädje hittade jag ett par på Ikea för endast 19kr och köpte även ett par till maken som han kan ha med sig, man vill ju inte ta med sina fina morgontofflor till sjukhuset.

Till Ludwig:

  • 1 filt
  • 3 bodys (2 i stlk 50, 1 i stlk 56)
  • 2 byxor (1 par i stlk 50, 1 par i stlk 56)
  • 1 pyjamas i stlk 50
  • 3 par strumpor och 2 mössor
  • 1 overall
  • 1 par vantar
  • 2 nappar och 1 nappflaska

Till maken:

  • Mjukisbyxor
  • t-shirt
  • underkläder och hygienartiklar
  • inneskor
  • bok
  • drickkvarg (männen får visst ingen mat på BB) och WASA-knäckebröd
  • Babybest (har fått många tips om att ta med detta redan till BB vilket jag själv aldrig hade tänkt på)

Min favoritoutfit som gravid

– inlägget publiceras i samarbete med Rosemunde – 

Favoritoutfiten som gravid är utan tvekan den bekväma klänningen som på ett snyggt sätt framhäver magen i kombination med en löst sittande kofta, klänningen jag bär på bilderna har hängt med under hela graviditeten och även om den nu är något svår att knäppa i ryggen och stramar lite väl mycket över armarna så hör den till en av favoriterna. Nu när jag vuxit till mig gör den sig snyggast ihop med en löst sittande kofta och denna grå signerad Rosemunde har använts flitigt den senaste månaden, jag tycker bäst om att ha den öppen med banden hängandes vid sidorna men den blir minst lika snygg att knyta ovan gravidmagen! En kofta som jag med fördel kommer kunna använda även efter graviditeten…

Kofta: Rosemunde / Klänning: Asos / Väska: Vagabond / Klocka: Knut Gadd / Strumpbyxor: H&M / Skor: GANT

 

Gravid vecka 36

Ännu en vecka som har passerat och nu är det egentligen bara en vecka kvar som vi verkligen vill att han ska stanna kvar inne i magen, sen får han anlända precis när han känner för det. Det märks att bebisen har vuxit mycket den sista veckan för hans sparkar är oerhört kraftiga och gör riktigt ont, han träffar både revben och andra organ och nu är det fullkomligt omöjligt att hitta en position som faktiskt är bekväm att sitta/ligga/stå på. Jag kan tex inte sitta längre stunder i soffan för att inte tala om att åka bil vilket börjar bli nästintill omöjligt, dels för att bebisen går bananas med sina sparkar så fort jag sitter ner dels på grund av att hela magen drar ihop sig likt en urkramad disktrasa och blir fullkomligt stenhård vilket är oerhört obehagligt och dessutom gör ont. En kväll var Ludwig så pass aktiv i magen att vi blev oroliga för att det skulle vara onormalt men efter att ha pratat med min barnmorska så har jag förstått att om något är fel på en bebis i magen så beter de sig inte på det viset utan då är det snarare brist på aktivitet i magen vilket känns skönt att veta.

Bebisen är nu 46cm lång och väger vid veckans slut hela 2,97kg!! 90,4% av graviditeten har passerat! Jag har lagt på mig ännu ett kg den senaste veckan och är nu +13.9kg och jag känner mig bokstavligen som en vandrande valross, jag längtar efter att kunna vända mig problemfritt i sängen och jag längtar efter att slippa behöva springa på toaletten och kissa stup i kvarten för att inte tala om hur mycket jag längtar efter att ta en PW och tids nog även en löptur. Träningen är något jag behöver för välbefinnandet!

Vi känner oss ganska förberedda för bebisens hemkomst och har nu tvättat alla kläder och ställt iordning hyfsat inne på barnrummet, även om det saknas en hel del innan det är färdiginrett. Jag vill egentligen att allt ska vara klart när vi får hem honom men samtidigt tar det tid att hitta alla detaljer för att göra ”det lilla extra” i ett barnrum. Igår beställde vi i vart fall ett påslakanset till sängen samt en skötbädd, förhoppningsvis kommer vi kunna använda en redan befintlig bänk på toaletten som skötbord så det slipper vi i så fall att köpa. Jag måste även se till att beställa hem ett babybest för det är det så många som tipsat om att man ska ha med sig redan på BB. Jag tänkte att jag skulle gå igenom vad vi packat ner i vår förlossningsväska i ett senare inlägg så får ni mer än gärna hojta till om något saknas/bör adderas…

Foto: Aleks