Visar inlägg från "ludwig"

Bebisgymnastik

Idag övar vi på att lyfta nacken, även om Ludwig fick för sig att somna mitt i träningen vilket innebär: att jag passar på att blogga, städa, duscha, äta lunch, placera ut alla lampor vi köpt mm mm! Vilken vecka ska man egentligen börja träna nacken, det är väl inte för tidigt att börja när han är 6 veckor gammal?

Tiden som mammaledig är verkligen knapp, min agenda är DAGLIGEN till bredden fylld och ändå hinner jag inte med allt jag hade tänkt mig! Idag började vi dagen med en timmes PW så jag passade på att ta rundan inom Ica för att hämta ut ett paket samt köpa hem lite nödvändigheter som vi fattas här hemma, så fort jag druckit upp min kaffekopp som jag precis hällt upp tänkte jag köra igång en storstädning för imorgon får jag finbesök av Marlena & Amanda. Jag överdriver inte när jag skriver att det är över en vecka sedan vi senast städade (jag skulle tippa på närmare TVÅ veckor sedan) så det är på tiden att det fräschas till här hemma!

En sömnlös natt och läkarbesök

Jag kom alldeles precis hem från ett besök hos barnmorskan, jag hade läkartid redan klockan nio imorse så det blev en hektiskt morgon eftersom jag hade beslutat mig för att promenera till mottagningen och Ludwig i vanlig ordning envisades med att lägga en rejäl ”brakare” precis när jag skulle lägga ner honom i vagnen och bege mig. Jag hann hur som helst fram i tid trots ett extra blöjbyte, det tar nämligen en halvtimme att promenera till mottagningen så det kräver en del planering.

Nu väger Ludwig hela 3.675g och är 53cm lång och han känns verkligen STOR, tänk att många bebisar väger mer än vad Ludwig gör nu redan när de föds! Jag har så svårt att föreställa mig det för det är en enorm skillnad på nu och när han kom till världen, han var så himla pluttig och såg nästan ut som en liten docka. Natten har för övrigt varit hemsk, jag tror inte jag har sovit mer än någon timme! Ludwig har kommit in i en ond spiral där han åter igen bara vill sova på mitt bröst och han har dessutom ganska mycket problem med magknip vilket gör att han inte riktigt kommer till ro och skriker av smärta efter varje måltid. Det gör verkligen ont i ”mammahjärtat” att se honom så ledsen, jag känner mig fullkomligt maktlös! Vi har sedan några dagar tillbaks börjat ge honom ”Magdroppar” och ”Miniform” som ska vara bra för magen när bebisarna har knip men än så länge har vi inte sett någon förbättring, barnmorskan skickade dessutom med en ”Windi” (en pysventil som tydligen ska hjälpa honom att få ut gaser) som vi får testa inatt om det inte blivit bättre tills dess så håll tummarna för att hans tarmar börjar samarbeta!

En fikadejt och redo för fredagsmys

Idag har jag och den här sötnosen varit på fika-dejt inne i Limhamns centrum, det var vår första fika-dejt utanför huset och herre min gud vilken planering som krävdes! Det blev ett antal blöjbyten och några amningsomgångar innan Ludwig slutligen låg redo i sin vagn och vi kunde börja promenera, väl framme skötte han sig dock exemplariskt och låg och sov under hela dejten. Jag slapp således att både amma och byta blöja offentligt, något som jag över huvudtaget inte känner mig bekväm med!

Nu ska vi alldeles strax duka upp för tapas här hemma och jag ska njuta av ett glas vin, jag har varit lite kluven till det där med att dricka vin när man ammar men jag har förstått att 1-2 glas någon gång i veckan inte ska vara någon fara. Hur har ni gjort? Efter middagen ska Ludwig bada så han blir ren och fin inför morgondagens kalas, vi har redan badat honom två gånger tidigare och han älskade det! Nu väger han 3.110g och det märks så tydligt att han vuxit eftersom han var SÅ liten när han va nere på 2.540g, även utseendet i ansiktet förändras snabbt och ibland blir jag orolig att jag inte knäppt av tillräckligt många bilder på honom för den här tiden kommer ju aldrig tillbaks…nu har han dock drabbats av hormonplitor och ser nästan ut som en liten tonåring i ansiktet vilket inte ser så trevligt ut på foto.

Beräknat BF – 24e januari

Idag är dagen då Ludwig var beräknad att anlända, den 24e januari 2018! Tänk att vi redan har fått så mycket kärlek från den här lilla krabaten, det går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar honom! Sen ska jag inte sticka under stolen med att det är en ENORM omställning att plötsligt vara förälder, att ha ansvar för ett liv som konstant kräver uppmärksamhet och har behov som måste tillgodoses.

Jag var tex inte riktigt förberedd på:

♥ antalet bajsblöjor per dygn!!

♥ antalet amningstillfällen per dygn, jag har knappt gjort något annat sen jag kom hem!

♥ att Ludwig i princip var gång vi byter blöja på honom får för sig att kissa rakt ut i luften och i ”bästa fall” även kissar ner kläderna som man själv har på sig!

♥ att man de första veckorna i princip inte får någon som helst sömn eftersom Ludwig nattetid vägrar att sova i sitt nest och istället vill ligga och sova PÅ sin mamma med huvudet vilandes på halsen så att hon knappt kan andas och således inte får någon som helst sömn! Nu har han dock, efter tre veckor, för andra natten i rad sovit hela natten i sitt nest som vi har placerat i hans Bedside Crib (bästa uppfinningen) bredvid vår säng.

♥ att det skulle vara ett PROJEKT var gång man ska ta sig utanför huset, det innebär extrem planering med amning för att inte tala om blöjbytena som lätt kommer upp i tre byten på raken när bebisen olägligt nog släpper en brakade precis när man är redo för att bege sig och således måste börja om på nytt!

♥ att man i princip efter varje amningstillfälle blir nerkräkt och som i värsta fall även kladdar ner soffan/sängen eller vart du nu än må vara placerad när du ammar!!

♥ att man konstant skulle känna sig ofräsch som ett resultat av ”hormonsvettningar” (jag kan vakna upp mitt i natten och vara fullkomligt genomsvett och nästan känna mig febrig), för att man tvingas ha binda dygnet runt i flera veckor och för att brösten bokstavligt talat läcker bröstmjölk!!

Förlossningsberättelse del 3

Efter att CJ hade ringt in barnmorskan för att fråga om det verkligen skulle göra så ont som jag upplevde det frågade BM om jag ville att de skulle undersöka mig för att se hur långt kommen jag var och svaret på den frågan var utan tvekan ”JAAAAAA” för jag kände att mer ont än så här kunde det knappast göra! BM blev förvånad över hur snabbt allt hade gått och brast överraskat ut i ett ”ja men se där, nu kommer bebisen alldeles strax! Du är öppen 8cm!”. Jag trodde inte det var sant och kände en enorm lättnad, jag hade läst att man brukar ha krystvärkar i ungefär en halvtimme så nu såg jag verkligen målet framför mig även om det kändes sjukt overkligt och gjorde fruktansvärt ont!

Efter att BM hade förberett britsen som man ligger på frågade hon hur jag ville föda och vid det ögonblicket kunde jag inte tänka klart och ville egentligen bara ligga kvar på ryggen precis som jag redan gjorde med lustgasmasken tryckt mot mitt ansikte samtidigt som jag kramade sönder makens hand var gång det kom en värk (han har berättat att han blev sjukt imponerad över hur stark jag var för hans hand höll på att gå sönder) men BM insisterade eftersom hon tyckte att alla ställningar var bra förutom just den på ryggen, jag uppfattade inte riktigt varför men jag blev i alla fall ombedd att ställa mig på knä på britsen och luta armarna mot ryggstödet som CJ hade hissat upp. Denna ställningen upplevde jag som den skönaste men dessvärre blev jag inte långvarig för så fort krystvärkarna drog igång på riktigt informerade BM om att jag själv var tvungen att ta emot bebisen om jag ville föda i denna ställningen och det ville jag verkligen INTE så jag fick raskt byta ställning och plötsligt låg jag på sidan med ena benet upp i vädret och där blev jag liggande tills dess att Ludwig var ute. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat förutspå att det var i den positionen som jag skulle föda barn, jag hade egentligen inte hunnit tänka så mycket på förlossningen överhuvudtaget och det tror jag var ganska bra. Mina krystvärkar varade omkring 30 min och hela situationen var så surrealistisk, jag minns bara vissa sekvenser och att det gjorde brutalt ont.

Dels upplevde jag att både maken och barnmorskorna befann sig flera hundra meter bort och att de pratade om mig i tredje person, jag hörde svagt hur CJ räknade sekunderna då  värkarna gjorde sig till känna och plötsligt brast han ut att han kunde se huvudet på Ludwig och att det nu var nära…då minns jag att jag själv tänkte att han bara hittade på för att få mig att orka längre. Jag minns också att jag tyckte att jag befann mig i en animerad film och att den ena barnmorskan såg ut som en tecknad figur som med jämna mellanrum kom fram och sa ”det här kommer gå sååååå bra” och tog sedan lustgasmasken ifrån mig eftersom den tydligen gjorde att jag inte riktigt var med i matchen och tog i så mycket som krävdes (maken har berättat att jag till slut hade tryckt masken så hårt över munnen att jag var rent blå i ansiktet). Innan slutskedet på krystvärkarna kunde jag skymta att barnmorskorna stod med ryggen emot och tittade på en datorskärm samtidigt som de drack blåbärssoppa och jag trodde på allvar att de skulle missa bebisen, CJ hade också känt en viss oro vissa tillfällen då de inte hade någon uppsikt över händelseförloppet men jag antar att de är så rutinerade så att de har koll på läget även om de står med ryggen mot och pratar om annat. En kvart innan Ludwig anlände var det dessutom dags att byta barnmorske-team och det är jag så glad för eftersom de nya barnmorskorna var så mycket mer närvarande och stöttande, de hjälpte till att hålla emot mitt ben samtidigt som jag krystade för kung och fosterland och pratade hela tiden med mig vilket jag upplevde som en trygghet (även om jag var helt borta). Mitt i allt drabbades jag dessutom av kramp i benet och behövde lägga ner det mellan värkarna vilket inte var helt optimalt eftersom Ludwigs huvud klämdes och således åkte in igen, så höll det på några gånger innan han plötsligt slank ut. Känslan när allt glider ut är helt bisarr och jag minns att jag kunde riktigt känna armarna och benen passera där nere, en sjukt obehaglig känsla som inte går att beskriva med ord. Kort där efter hade jag världens sötaste lilla Ludwig liggandes på min mage och jag kunde fortfarande inte riktigt förstå, det tog några minuter innan jag på riktigt kände den där glädjen som alla beskriver för till en början var jag bara chockad över allt jag hade gått igenom men när jag sedan fick ögonkontakt med Ludwig var all smärta och de senaste fyra timmarna som bortblåsta.

Jag vet inte hur det är möjligt men jag lyckades alltså föda utan att spricka och fick bara en liten reva som egentligen inte hade behövt sys men BM satte ändå ett stygn för att skynda på läkningen. Jag kunde omgående gå på toaletten och kissa utan några problem och jag har heller inte haft några problem med att göra nr 2 som jag förstått att många upplever som besvärligt efter en förlossning. Jag blödde dessutom väldigt lite under förlossningen och så här två veckor efter att Ludwig anlände har blödningen i princip slutat. Jag är så otroligt tacksam och glad över att jag fick en snabb förlossning som såklart var otroligt intensiv och fruktansvärt smärtsam men jag har inte några ”traumatiska” minnen i den bemärkelsen, jag är dessutom så otroligt tacksam över att Ludwig lyckades ta sig ut frisk och allert. Känslorna till honom är obeskrivlig, jag trodde aldrig att jag skulle ha förmågan att känna så här mycket för någon…

Ludwig vägde 2.875 gram och var 47cm lång när han föddes.

Om ni har några som helst frågor så får ni mer än gärna ställa dem, jag kommer att svara så öppet och ärligt som möjligt! Jag hade själv miljoner frågor innan förlossningen som jag kände att jag inte riktigt fick svar på så nu när jag har allt färskt i minnet är det optimalt att ställa frågor, jag har förstått att man glömmer det man gått igenom väldigt snabbt!