Visar inlägg från "ludwig"

BeSafe iZi Go – en enkel bilbarnstol

Det här med att välja barnvagn och bilbarnstol är något jag kan rekommendera er gravida att göra i god tid innan beräknat BF, inte minst för att det kan vara enormt lång leveranstid utan även för att det finns en djungel av åkdon att välja mellan och priserna kan skilja mycket beroende på vilken återförsäljare man väljer. Vi fick rekommenderat från flera vänner att beställa barnvagn direkt från Holland (Joolz-vagnen precis som Bugaboo’n är nämligen av Holländsk design) eftersom det många gånger blir billigare. Vi beställde därför både vagnen, babyskyddet samt alla tillbehör från Baby Plus vilket jag varmt kan rekommendera vidare.

Nu är det snart två veckor sedan vår lilla Ludwig kom till världen och vi har redan hunnit inviga både barnvagnen och babyskyddet (bilbarnstolen), sen har det inte blivit några långvariga promenader eftersom det är så förbaskat kallt men så snart vädret tillåter tänkte jag ta mig en längre tur och se vad åkdonet går för. Bilbarnstolen har vi däremot  redan använt flitigt, vi valde en BeSafe iZi Go som är kompatibel med Joolz-barnvagnen och med hjälp av ett klick kan monteras på vagnstommen. Man behöver således inte plocka ur bebisen från bilbarnstolen om man tex snabbt ska in i matbutiken, sjukt smart lösning om ni frågar mig! Vi valde dessutom en monteringsmodul i bilen där man med bara ett klick smidigt sätter fast bilbarnstolen, jag gillar allt som förenklar och denna lösningen är fenomenal.

Till en början tyckte jag att det var lite läskigt att placera Ludwig i bilbarnstolen, framförallt när vi bara några timmar efter förlossningen var tvungna att själva köra till Patienthotellet i Lund och man kan ju bara föreställa sig chocken som bebisen infinner sig efter att ha legat i magen i så många månader. Så här i efterhand upplever jag dock att han tycker om att sitta fastspänd i sitt babyskydd och det dröjer inte många minuter innan han har somnat i bilen…

 

Jag har även fått många frågor kring skötväskan så jag tänkte knåpa ihop ett inlägg om den senare i veckan, den kommer hur som helst från Bagasi.

Tips på babynest

Det är onekligen en mängd saker man ska införskaffa sig när man får barn, själv upplevde jag att jag knappt hann med att göra research på de produkterna vi behövde införskaffa och således säkerställa att vi faktiskt valde de bästa/mest prisvärda på marknaden. Babybest är ett exempel som vi lyckades klicka hem i sista minuten (det anlände samma dag som Ludwig föddes), dels för att jag tyckte att majoriteten av nesten på marknaden var fula dels upplevde jag att de flesta nesten var orimligt dyra och av den anledningen velade jag in i det sista. Slutligen hittade jag detta nestet på rea och vi är så himla nöjda med det, jag ville ha ett stilrent och ganska diskret nest snarare än ett med tex volanger, spets och rosetter. Detta nestet (klick) finner ni just nu för 549kr istället för ordinarie 849kr så passa på att fynda om ni väntar barn…

Jag kan även rekommendera er att ha ett ”kiss-skydd” i botten för tro mig, det kommer tillfällen då bebisen både kissar och gör andra behov som läcker ut från blöjan och det är skönt att slippa behöva tvätta nestet var gång det händer.

Premiärbesök för Ludwig

Igår hade Ludwig besök av sin mormor & morfar, ett efterlängtat besök från båda parter! Fram tills nu har jag i princip live-streamat Ludwigs första vecka i livet och bokstavligt talat bombarderat mamma med bilder på honom och känslan när vi äntligen fick visa upp honom var obeskrivlig, både mamma & Jocke blev fullkomligt förälskade i honom och kunde knappt slita blicken ifrån honom under tiden som de var här. Han har dessutom redan hunnit bli så otroligt bortskämd och givetvis hade mamma tagit sitt uppdrag om att köpa ytterligare något plagg i storlek 50 på största allvar så nu har han en hel del nya uppsättningar som vi kan variera mellan…

Jag tyckte det var ganska lagom att vänta med besök fram tills nu (en vecka), det tar ändå lite tid att vänja sig vid allt och det är först nu som jag börjar behärska amningen. Jag har dessutom varit en känslomässig berg- och dalbana vilket jag har förstått beror på hormonomställningen när bröstmjölken ”rinner till” och det är skönt att stabilisera sig lite innan man ska träffa familj och vänner. Vi har valt att inte ha för många på besök samtidigt så att de som kommer hit får 100% uppmärksamhet och möjlighet att gosa med Ludwig. Idag är det farmor & farfars tur att besöka så nu måste jag snabbt kasta i mig lite sen frukost och sen in i duschen, vi hade nämligen en hemsk natt då Ludwig absolut inte ville sova själv och var rent olycklig om han inte fick ligga på mitt bröst. Natten innan var han dock exemplarisk och sov i sitt babynest precis hela natten med en liten paus för amning så vi hoppas att det vänder igen!

Förlossningsberättelse del 2…

Efter att vi fått vårt rum på Förlossningen frågade barnmorskan om jag hade haft några funderingar kring bedövning. Jag har hela tiden haft som mål att föda med endast lustgas vilket jag förklarade, jag är så otroligt rädd för sprutor efter nervskadan jag fick när en sjuksköterska injicerade en voltarenspruta fel som resulterade i att tre nerver skadades och tog hela TVÅ ÅR att reparera. Barnmorskan föreslog därför att jag skulle hoppa i ett varmt bad vilket jag nappade på, även om jag varit väldigt skeptisk till att bada vid förlossningen. Hur som helst var det faktiskt ganska skönt men värkarna kändes precis lika mycket som innan och ganska snabbt klarade jag inte längre av att ligga i badkaret, värkarna kom så tätt att jag hade svårt för att kliva ur. Så fort en värk gick över fick jag snabbt ställa mig upp, där blev jag stående tills nästa värk hade genomsyrat min kropp, nästa steg var att ta klivet ur badkaret och sedan kom nästa värk, efter det fick jag snabbt som tusan (med hjälp av maken) torka av mig och kasta på förlossningsrocken innan nästa värk gjorde mig förstelnad av smärta. Det tog några minuter att sedan gå in till rummet igen. Jag hade önskat en dos lavemang eftersom jag hört att många, under förlossningen, annars råkar göra nummer två samtidigt som man krystar ut bebisen vilket jag verkligen inte ville uppleva. Det var dock lättare sagt än gjort att mäkta med den där dosen samtidigt som värkarna fortsatte att genomsyra kroppen, värkarna kom så tätt att jag till och med satt fast på toalettstolen ett tag.

Där efter blev vi lämnade ensamma på rummet vilket förvånade mig, jag trodde att man skulle ha lite mer stöttning från barnmorskan genom att få tips kring hur man bäst tar sig igenom värkarna men för vår del fick vi klara oss själva. Ganska snabbt hade jag så ont att CJ åter ringde in barnmorskan och frågade om det verkligen skulle göra så ont som jag upplevde det, CJ tyckte till och med att jag skulle testa morfin eftersom han såg hur mycket jag plågades men jag vägrade även morfinet och upprepade hela tiden i mitt huvud:

”max ett dygn av olidlig smärta”

”min mamma har fött tre barn med endast lustgas, då klarar jag också det”

”se det som ett träningspass”

”man har mer vila än smärta”

En annan sak som verkligen hjälpte mig genom värkarna var att jag (efter tips från vänner som precis fött) hade bett CJ att räkna högt när en värk var påväg (varje gång jag satte lustgasmasken till ansiktet visste han att det var dags att börja räkna, vi fick tyvärr inte lov att titta på monitorn där du kan se hur värkarna kommer och går vilket hade underlättat för CJ), det är nämligen tre faser i en värk. Först har man en upptrappningsfas som varar i ca 20 sek, sen har du 20 sek som bokstavligt talat är olidliga och där efter har du ca 20 sek kvar där värken trappas ner för att sedan rundas av med lite vila innan nästa värk kommer. På så vis kunde jag själv ha kontroll och när CJ hade räknat ner försökte jag verkligen att slappna av i kroppen eftersom jag hade läst att om man inte gör det upplevs det som att värken aldrig försvinner. Sen är jag dessutom en ”kontrollmänniska” och för mig känns det så mycket bättre när jag har något att fokusera på och känner att jag har lite koll på läget (inte för att jag hade någon särskild koll egentligen för det gjorde så fruktansvärt ont). Jag tog helt enkelt varje värk för sig och efter att en värk hade passerat tänkte jag ”det var en värk närmare målet”. Maken har dessutom berättat att jag hela tiden frågade vad klockan var, det minns jag knappt själv men jag ville väl ha koll på hur många timmar jag varit inne och hur många timmar av ”det där dygnet av smärta” jag eventuellt hade kvar…

Vår guldklimp

Jag vet, alla föräldrar säger samma sak MEN finns det något sötare? Jag är fullkomligt förälskad i vår lilla bebis, jag kan inte sluta titta på honom och kärleken till honom går inte att beskriva med ord! Vi har haft några intensiva dygn som nyblivna föräldrar med enorm trötthet efter sömnlösa nätter och jag slåss med näbbar och klor för att få till den där förbaskade amningen men nu börjar vi sakta men säkert få till lite rutiner. Tänk att det var den här sötnosen som låg inuti min mage och höll låda under så många månader! Helt ofattbart!

Imorgon blir första dagen som jag känner att jag kommer ha tid och ork över till annat än Ludwig och återhämtning, nu ska jag skriva ihop resten av min förlossningsberättelse och sedan blir det soffmys för hela slanten. Kvällarna med Ludwig är fullkomligt magiska…då ligger han i famnen i timmar och bara myser!