Visar inlägg från "outfits"

Rosé, rött och rosa…

En detaljbild av min mysiga söndagsoutfit, den här polotröjan från Rosemunde har jag i princip bott i den senaste tiden. Jag älskar den löst sittande passformen som passar även för en gravid mage, med andra ord ett väldigt användbart plagg nu till höst och vinter. Jag har har även hakat på trenden med att matcha den rosa färgen med rött och till och med lagt till lite rosé för att få ytterligare en nyans av den ljuvliga färgskalan…

Idag ska vi åter igen iväg för att leta bil, vi som trodde att vi i princip var redo att köpslå har börjat om på ruta ett känns det som! Det jobbiga är att vi endast har helgerna till att fixa med alla ”måsten” nu inför flytten och allt nytt som komma skall vilket gör att vi inte riktigt hinner med allt vi borde! Nästa helg ska vi tex åka över till Köpenhamn för att prova en potentiell soffa till nya huset, vi har äntligen hittat en som vi gillar designmässigt men vi vill såklart provsitta den innan vi lägger en beställning på nätet och till vår stora glädje finns det ett showroom i Köpenhamn…

Camel coat

Nu har jag plockat fram kamelkappan och därmed förkunnar jag att hösten har anlänt för att stanna, sen att jag inte längre kan knäppa min kappa över magen är en annan femma men jag envisas med att jag inte ska behöva köpa en ny höstjacka i år! Det får faktiskt räcka med en vinterjacka och det kommer ju bli svårt nog med tanke på min omkrets! Hur som helst kan jag glädja er med att den kamelfärgade kappan håller i sig även i år och jag måste erkänna att jag älskar min Tigerkappa precis lika mycket nu som jag gjorde för några år sedan då jag fyndade den på rea. En annan färg som är helt rätt i höst är blått i alla dess nyanser och som ni säkert inte har undgått är marinblått min absoluta favoritfärg, till min stora glädje ryms jag fortfarande i plaggen jag investerat från Rosemunde och jag tror bestämt att dessa plaggen är de absolut skönaste att ha på sig som gravid! Ett tips till er preggos där ute som fortfarande vill behålla stilen trots en växande mage!

Köp outfiten:

  • Kappa, Tiger of Sweden (liknande här, här och här)
  • Brillor, Epos
  • Polo, Rosemunde
  • Kjol, Rosemunde
  • Klocka, Daniel Wellington
  • Loafers, Massimo Dutti
  • Väska, Louise Vuitton

Bomullsbröllop

I fredags blev jag minst sagt överraskad, jag trodde nämligen att jag skulle vara ensam om att ha köpt någonting till CJ på vår bröllopsdag! Vi hade sedan innan bestämt oss för att gå ut och äta på restaurang vilket jag tycker är mer än tillräckligt när man firar bomullsbröllop (1 år som gifta), huvudsaken är ju att man spenderar tid med varandra.

Hur som helst passade jag på att ställa fram min lilla present och handskrivna kort på bordet när maken var ute och sprang milen innan vi skulle på ultraljud och sedan begav jag mig själv ut på en PW och tänkte att han skulle överraskas av detta när han kom tillbaks. Jag hade köpt en lite dyrare whiskey till hans samling och var så otroligt nöjd med att jag kom på den briljanta idén, men tjii fick jag för när jag sedan kom hem från min powerwalk stod där även en påse från Mulberry tillsammans med ännu ett handskrivet kort bredvid den fint uppställda whiskyn . Snacka om att jag blev överraskad, jag hade verkligen inte förväntat mig en present och än mindre plånboken från Mulberry som jag så länge har suktat efter!! Nu var presenten samtidigt ett litet ”plåster på såren” för att jag mått lite si hittills under graviditeten och jag måste bara säg att min make slutar inte att förvåna mig, han kan det där med att överraska…

Jakten på min gravidstil

Jag jobbar stenhårt på att hitta min gravidstil, den här klänningen köpte jag någon storlek för stor redan i somras när den fanns på rea i Köpenhamn. Dessvärre råkade vi kasta in den i tvättmaskinen när det visade sig att den skulle kemtvättas och vips blev den på tok för kort samtidigt som fodret behöll sin ursprungliga längd, min kära mamma fick helt enkelt rycka in i helgen och lägga upp fodret till samma längd som klänningen krympt till men jag tycker nog att den blev i kortaste laget för att platsa som en gravidklänning! Nåväl, jag får väl använda den efter graviditeten istället…

Nu känner jag mig verkligen stor och bara den senaste veckan har hela jag vuxit så det knakar, det känns lite obehagligt måste jag intyga men det är väl bara till att finna sig i det. Jag fick så otroligt mycket feedback på Instagram i ett av mina senaste inlägg och jag har förstått att de flesta tappar sina gravidkilon ganska omgående efter födseln och att det varierar så otroligt mycket hur många kilon man går upp i vikt…

Jag föll framförallt för spetsdetaljerna i denna klänningen samt att modellen är så lös, jag är inte så mycket för tajta klänningar längre och det har inte med graviditeten att göra utan det gillade jag redan innan jag blev gravid.

Gravid v.20

Tisdagar är i dagsläget min favoritdag, det är nämligen den dagen i veckan som jag träder in i en ny graviditetsvecka och känslan av att ”due date” sakta men säkert börjar närma sig blir lite mer verklig. Jag tycker för övrigt att tiden sniglar sig fram och att jag fortfarande har halva tiden kvar känns som en oändlighet!

Tyvärr har jag inte förärats med en ”alldeles fantastisk graviditet”, men jag är heller inte en av de olycksdrabbade som har en fullkomligt hemsk upplevelse utan det har gått lite upp och ner. Det som hittills har varit den största utmaningen för mig är tröttheten, tröttheten som i sin tur har bidragit till att jag känt mig allmänt omotiverad och helt enkelt tappat intresse till att göra saker som jag annars tycker är roliga. Illamåendet har också varit påfrestande precis som foglossningen som jag drabbades av redan i andra månaden och som har begränsat mig när det kommer till fysisk aktivitet. Foglossningen har gjort sig till känna i form av huggliknande smärtor i svanken med omnejd, en smärta som för mig var alldeles främmande för jag hade av någon okänd anledning fått för mig att foglossning skulle kännas som en molande värk och inte som blixtrande hugg.

Nu, såhär 20 (fulla) veckor in i graviditeten, har det dock varit andra symptom som gjort sig till känna och som jag måste medge överträffar den jobbiga tröttheten. Det började egentligen i slutet på v.19 då jag till min stora fasa fick en blodaktig flytning. Jag har såklart läst att det kan förekomma små blödningar under den första halvan av graviditeten men samtidigt klingar blod inte särskilt väl med att man väntar barn eftersom det också kan vara ett tecken på missfall. Blödningarna i samråd med kramper och ilningar i magen samt att jag troligen också kände av sammandragningar (magen blev stenhård och öm när jag tryckte på den, jag tycker det är svårt att identifiera alla känningar men jag tror bestämt att det var sammadragningar jag hade) resulterade i att jag omedelbart fick åka in till akuten för att säkerställa att bebisen mådde bra och att allt såg ut som det skulle inuti magen. Det enda som avvek efter blodprov, urinprov och ultraljud var att jag hade lite för stort antal vita blodkroppar i förhållande till de röda vilket tydde på att det skulle kunna vara urinvägsinfektion, jag fick antibiotika och sedan skulle allt bli bra. När odlingen skickats iväg för analys visade det sig att jag inte alls hade haft någon uringvägsinfektion så jag antar att jag åt den där antibiotiken helt i onödan? Jag tycker egentligen inte alls om att behöva ta medicin med tanke på den dyrbara last jag bär på,  för tänk om medicinen skulle påverka fostret?! Nåväl, man är ganska hjälplös i sådana situationer och måste helt enkelt förlita sig på att läkarna har koll på vad de gör (även om jag inte har den bästa erfarenheten sedan tidigare)

I lördags fick jag tyvärr ännu en blodaktig flytning och jag beordrades att åka in till akuten för att åter igen säkerställa att bebisen mådde bra och att allt såg ut som det skulle med livmoderhalstapp och fostervatten mm. FEM TIMMAR fick vi vänta på akuten den här gången och det var med andra ord en fullkomligt slutkörd ”blivande mamma” som efter ännu ett ultraljud kunde andas ut. Jag har ju inte känt några rörelser i magen än så när sådana här situationer inträffar blir man ju jätte orolig, hade man bara känt att bebisen rör på sig tror jag man hade varit lugnare. Dessvärre kunde inte läkaren hitta någon förklaring till mina blödningar denna gången heller mer än att moderkakan verkar sitta ganska långt ner och att det då kan förekomma små blödningar, i de ”flesta fall” är det helt ofarligt för bebisen så vi får väl bara hoppas på att jag ingår i de där ”flesta fallen”. Nu är frågan hur vi ska agera om jag framgent får ytterligare blödningar, ska vi då varje gång bege oss till akuten för att genomgå samma procedur igen? Är det någon som upplevt samma sak? Det känns generellt som att det här inte är något man direkt ”pratar öppet med” vilket jag personligen hade uppskattat om man hade gjort för då hade man fått en bättre känsla om vad som är normalt, det här är ju helt nytt för både mig och min make så vi vet ingenting och känner oss ganska vilse emellanåt…

Topp: Rosemunde / Chinos (gravid): H&M / Brillor: Rayban / Klocka: Bering / Väska: Mulberry / Loafers: Zara