Idag har jag CJ att tacka för att jag tog mig igenom milen, att stötta och peppa varandra är ta mig tusan något av det viktigaste i ett förhållande. Att ha någon som får en på bättre tankar när ens egna sviker, någon som i ur och skur står på ens sida och tror på det man gör, helt enkelt någon som tar fram det bästa ur en när man själv inte ser det.
När jag kom hem ifrån jobbet bokstavligt talat rann all energi ur mig och jag var så himla nära på att kasta in handduken för idag, lägga mig på soffan och bara tycka lite synd om mig själv. Fy vad jag avskyr sådana dagar då man inte riktigt kan sätta fingret på varför man känner sig ur form!
Efter lite pepp-talk ifrån min bättre hälft trotsade jag mitt humör och snörade på löparskorna, satte på Spotify och begav mig ut i spåret. Det tog inte många minuter innan endorfinerna tog över och mitt dåliga humör sakta men säkert suddades ut, det är imponerande vilken inverkan träning har på mitt välbefinnande och jag är så tacksam för att jag har möjligheten till att aktivera mig så ofta som jag ändå gör. Vi sprang milen på 51 min vilket jag är supernöjd med! Nu funderar vi på att avsluta denna afton med att gå på bio, vi vill båda två se filmen Fury som hade premiär i fredags.
