Tänk att min lilla Lillebror har hunnit att fylla trettio år, jag minns det som igår när jag satt uppkrupen i hans säng tidigt på morgonen och försökte fördriva tiden genom att gemensamt läsa serietidningar tills dess att resten av familjen skulle vakna om helgerna. Jag var ganska innovativ i min sysselsättningsmetodik och gjorde hela läsandet än mer intressant för honom genom att fördela pratbubblorna i serietidningarna mellan oss, han fick lov att vara Kalle Anka medan jag var Kajsa och där satt vi och turades om att läsa tills dess att tidningen var genombläddrad och klockan hade hunnit att bli tillräckligt mycket för att det skulle vara ”ok” att stiga upp.
Idag sitter vi inte och läser tidningar ihop men vi har likväl alla dessa gamla minnen tillsammans och vi känner minsann varandra innantill och utantill, han är en bra kille min bror! Så bra att han till och med valt att dela med sig av dessa fantastiska egenskaper och göra samhället en tjänst, nämligen genom att bidra med all sin kompetens för att göra den här platsen vi bor till en ännu bättre och tryggare tillvaro för oss alla. För mig ett beundransvärt val! Min lilla polis!
I lördags var det alltså dags att fira hans trettio år till världen och det gjordes sannerligen med pompa och ståt. Det var inte bara en ära att som Storasyster få vara där och dela denna afton med honom, det var även så himla roligt att träffa både släkt och vänner som man av naturliga skäl inte träffar allt för ofta. Trots att Malmö inte är något avstånd i sig har jag insett att man som vuxen har en agenda som helt enkelt inte riktigt räcker till, därför bli sådana här tillställningar än mer viktiga att hålla fast vid! Traditioner är till för att hållas!
Mamma & Jocke hade gjort en enorm insats och fixat med både lokal, beställt fantastiskt god mat och ordnat med fryntliga mängder förfriskningar. Precis som ett 30års kalas som sig bör!
Min kära CJ fick erfara hur en riktig ”bonnafest” går till, där höjdpunkten låg i armbrytningen som gick laget runt inte bara en utan säkerligen två gånger inkluderat mig själv. Till skillnad från CJ så vann jag över mina motståndare men tro mig, det lär sportas fler armbrytningar hemma i Sölves!
Fram mot småtimmarna hissades Lillebror och vi begav oss ut i Sölvesborgs nattliv, lägligt nog spelade Drängarna på Rundella (Sölvesborgs enda uteställe) och vad kunde väl varit mer passande än så? Så många minnen man har till Drängarnas låtar!!