Idag är dagen då Ludwig var beräknad att anlända, den 24e januari 2018! Tänk att vi redan har fått så mycket kärlek från den här lilla krabaten, det går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar honom! Sen ska jag inte sticka under stolen med att det är en ENORM omställning att plötsligt vara förälder, att ha ansvar för ett liv som konstant kräver uppmärksamhet och har behov som måste tillgodoses.
Jag var tex inte riktigt förberedd på:
♥ antalet bajsblöjor per dygn!!
♥ antalet amningstillfällen per dygn, jag har knappt gjort något annat sen jag kom hem!
♥ att Ludwig i princip var gång vi byter blöja på honom får för sig att kissa rakt ut i luften och i ”bästa fall” även kissar ner kläderna som man själv har på sig!
♥ att man de första veckorna i princip inte får någon som helst sömn eftersom Ludwig nattetid vägrar att sova i sitt nest och istället vill ligga och sova PÅ sin mamma med huvudet vilandes på halsen så att hon knappt kan andas och således inte får någon som helst sömn! Nu har han dock, efter tre veckor, för andra natten i rad sovit hela natten i sitt nest som vi har placerat i hans Bedside Crib (bästa uppfinningen) bredvid vår säng.
♥ att det skulle vara ett PROJEKT var gång man ska ta sig utanför huset, det innebär extrem planering med amning för att inte tala om blöjbytena som lätt kommer upp i tre byten på raken när bebisen olägligt nog släpper en brakade precis när man är redo för att bege sig och således måste börja om på nytt!
♥ att man i princip efter varje amningstillfälle blir nerkräkt och som i värsta fall även kladdar ner soffan/sängen eller vart du nu än må vara placerad när du ammar!!
♥ att man konstant skulle känna sig ofräsch som ett resultat av ”hormonsvettningar” (jag kan vakna upp mitt i natten och vara fullkomligt genomsvett och nästan känna mig febrig), för att man tvingas ha binda dygnet runt i flera veckor och för att brösten bokstavligt talat läcker bröstmjölk!!