Idag fyller vår lilla prins hela 7 månader, han har verkligen berikat våra liv med en helt obeskrivlig kärlek! En kärlek som jag inte trodde fanns och som bara växer sig starkare och starkare, det är precis som att ha en inbyggd kärlekstermometer som konstant överhettas. Samtidigt som Ludwig bokstavligen kan köra slut på en emellanåt kan man inte vara utan honom mer än några få ögonblick utan att sakna honom, den där modersinstinkten existerar verkligen. Den får en att gå över lik för att bebisen ska må bra!
Jag passade på att fortsätta säkerhetskopieringen av mina bilder på datorn idag och kunde inte låta bli att titta på ”nyföddbilderna” som Martina knäppte av på oss när Ludwig bara var ett par veckor gammal, mitt hjärta smälter och jag har nästan glömt bort hur liten han var. När jag ser bilderna väcks känslan som infann sig där och då till liv! Jag var så osäker på hur man skulle hålla honom och var rent genomsvett bara av att ha försökt fixa till mig lite, jag mådde dessutom inte alls på topp efter allt kämpande med amning och sömnbrist. Jag visste heller inte vad jag skulle ha på mig dagen till ära för jag var fortfarande ”gravidtjock” och man kände sig allt annat än fräsch på grund av förlossningens efterdyningar, så här i efterhand är jag dock väldigt glad att jag bet ihop och genomled en fotografering trots att jag egentligen inte alls orkade. Martina är så himla duktig!
Det där med att försöka se avslappnad ut på bild var minst sagt en utmaning när man bar på det här lilla knytet…
Ni finner Martinas hemsida här (klick).