Detta eviga vabbandet! Jag hade precis gjort mig iordning imorse och skulle bara gå in och väcka Ludwig och göra honom redo för Förskolan (maken har varit på tjänsteresa i Oslo hela dagen, annars är det han som ansvarar för Ludwigs morgonrutiner) men fick istället ta hand om en sjuk liten gosse. Han var fullkomligt skållhet och tempen visade över 40 graders feber, stackarn! Jag tyckte det var lite märkligt att han inte, precis som han brukar, hade vaknat sådär en kvart innan min klocka ringde och förklaringen var ju att han var sjuk. Det var verkligen inte den bästa dagen att bli sjuk på för Calle kom hem först vid halv åtta på kvällen och jag är själv fortfarande inte på topp så jag vart fullkomligt slutkörd när han väl satte foten innanför dörren. Alla dessa sjukdomar får mer än gärna försvinna snart för det börjar bli tröttsamt att må halvkasst konstant.