Bålbensgips höftledsluxation

Sista månaden med bålbensgips

Det blir en månad till med bålbensgips! Igår var vi på sjukhuset för gipsbyte med Elsa. Sist vi var där nämnde läkaren att hon kanske bara behövde gipset i totalt 3 månader och att man kanske kan nöja sig med en skena den sista månaden (den fjärde månaden). Vi har dock hela tiden varit inställda på att ha gipset i fyra månader så det blev ingen besvikelse för oss när vi åkte därifrån med en gipsad Elsa. Vi har nämligen ingen jätte bra erfarenhet från det här med skena så vi var ändå skeptiska till det förslaget när det nämndes. Med gipset så vet hon inget bättre, hon sitter fast och kan inte själv rubba ställningen vilket hon kunde med skenan. Skenan knakade dessutom så fort hon rörde sig vilket störde sömnen och dessutom visade det sig att den inte alls hade hjälpt. Hur som helst så såg allting jätte bra ut, höftkulan ligger som den ska i höftskålen som har börjat sluta sig om höftkulan. Allt har börjat att växa på plats men om man jämför med den andra höften så kan man se en viss skillnad på lutningen och därför vill man ta det säkra före det osäkra och ha henne fixerad i ännu en månad till.

Elsas gipsresa

Alltså tänk, nu har vi bara EN MÅNAD kvar av det som kändes som en oändlighet när vi fick beskedet! Fy fasiken som vi har kämpat och fy fasiken som vi ser fram emot att lägga detta bakom oss. Det senaste halvåret (eller rättare sagt 9 månaderna) har varit den tuffaste perioden i mitt liv. Det är inte bara det här med Elsa (förlossningen, rädslan för om hon tagit skada av syrebristen, bålbensgipset) som spelar in utan även mammas sjukdom och lite andra personliga händelser som verkligen har gjort att man har fått en rejäl psykisk prövning. Nu känner jag att det börjar vända och jag håller på att sakta men säkert att resa mig, dock med en hel del insikter som har uppdagats under ”resans gång”. Man vet vad/vilka som är viktiga i ens liv och vad/vilka som kanske inte är så viktiga som man trodde…

Läs mer om Elsas gipsresa här (klick) och här (klick)