Blåsljud på hjärtat

Jag finner inga ord för hur ont det gör i mitt hjärta och hur skärrad jag är över att någonting ska hända den här lilla skiten. Imorgon kommer han hem till Malmö igen efter en snabbvisit hemma i Sölvesborg efter sitt årliga veterinärbesök med vaccinationsspruta och tandstenskontroll, som han för övrigt avskyr!

Vi passade även på att fråga veterinären om de kunde undersöka hostan som han den senaste tiden dragits med, en riktigt envis sådan som vägrat att släppa. Han har väl hostat lite till och från hela tiden så länge jag kan minnas, framförallt när vi har busat med honom och han således blivit lite överexalterad vilket enligt veterinärens tidigare utlåtanden (då vi flertalet gånger frågat dem om hostan) skulle vara fullt normalt. Vi har dock känt att det inte riktigt verkar ”normalt” så nu frågade vi åter igen veterinären om de kunde undersöka saken och efter att ha lyssnat på hjärtat konstaterade de ganska snabbt att han har ett blåsljud på hjärtat. Något som (efter att jag har googlat ihjäl mig) är superviktigt att man behandlar så tidigt som det bara går i sjukdomsstadiet och jag kan ju inte låta bli att tänka tanken att detta kanske är något han har lidit utav under en längre period och således hade kunnat bli behandlad för tidigare.

Hur som helst, efter att chocken nu har lagt sig och jag har läst på kring sjukdomen har jag insett att det är ganska vanligt att just småhundar drabbas av blåsljud på hjärtat och att det är något som hunden faktiskt kan leva med förutsatt att medicineringen sker ordentligt. Som jag har förstått det kommer vi nu dagligen att behöva ge honom medicin i tablettform, en fjärdedels tablett varje morgon ska han ha och bara det kan ju vara en utmaning i sig med tanke på att Miio är den mest kräsna hunden i denna värld och inte alls är som andra hundar som bokstavligen slukar alla mat som kommer i deras väg. Miio är mer som Tjuren Ferdinand och går sin egna lilla väg, hundgodis är tex ingenting som faller honom i smaken och en större finsmakare än honom får man nog leta efter. CJ brukar säga ”sådan mor sådan hund” och syftar då på att han är precis som mig, haha! Nåväl, Mammi & Jockis har lyckats lura i honom tabletten genom att stoppa i den i en liten bit korv som är det enda snasket som han tycker om så vi får väl försöka med samma taktik.

Nu vill jag bara ha hem honom och ge honom den största pussen och kramen han någonsin har fått, jag vill inte inse att han fyller hela 10 år i år och faktiskt börjar bli gammal, han ser ju fortfarande ut som en liten valp och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom. Min älskade lilla Miio! ♥