and so we were married...

Jag vet inte hur många gånger jag har påbörjat det här inlägget men sedan suddat ut det igen för att åter igen ta mig an att försöka skriva några rader om vårt BRÖLLOP, jag finner knappt några ord för det är utan tvekan den mest romantiska dagen i hela mitt liv och en dag som på alla sätt och vis blev så oerhört perfekt. Dagen som för alltid kommer att vara vår, bara vår och även om vi självklart hade önskat att familj och vänner fick möjligheten att dela den med oss så var det ändå något speciellt med att gifta sig sådär i all hemlighet...Morgonen när vi vaknade den 9e september var en alldeles speciell morgon, vädret i Sydafrika som vi befann oss i hade verkligen inte visat sig från sin bästa sida men just den morgonen hade regnet som så sent som kvällen innan fullkomligt öst ner valt att upphöra, molnen hade skingrat sig, vinden hade avtagit och solen hade bestämt sig för att titta fram. Det var som att befinna sig i en saga när vår vintage car som vi hade haft sådana bekymmer med att boka hemifrån Sverige faktiskt anlände i tid och vi med vår gigantiska picknick-korg, spända av förväntan hoppade in i baksätet och korkade upp vår väl valda champagneflaska och utbringade en första skål. Jag ryser i hela kroppen när jag skriver det här, känslan som infann sig där i bilen är bokstavligt talat surrealistisk och glädjen jag kände över att få sitta där bredvid just Carl-Johan går inte att beskriva med ord.Efter hand som vi gått på ett antal bröllop tillsammans har vi båda två mer och mer insett att det där slottsbröllopet som vi från början hade tänkt oss inte alls är vad vi innerst inne vill, det där pampiga och storslagna har istället skrämt oss och nästan fått oss att känna oss obekväma bara av tanken att skrida fram i kyrkan med allas blickar riktade mot just oss. Det är så skönt att vi båda två har fått samma uppenbarelse och när vi väl har diskuterat dilemmat har bitarna helt enkelt fallit på plats, istället ville vi göra något som är typiskt för oss och vad är då mer passande än att gifta sig på en av våra gigantiska äventyrsresor för är det något som symboliserar just oss så är det att vi älskar äventyr och hade vi själva fått bestämma så hade vi konstant varit på resande fot!Historien bakom vårt bröllopsplanerande är ganska komisk, vi bestämde oss så sent som en månad innan avresa för att faktiskt ta steget till att bli Herr och Fru Norberg under resande former och det var genom google-maps som vi efter mängder med sökningar på Internet slutligen fann det här alldeles sagolika och fullkomligt romantiska lilla kapellet beläget mitt bland vinrankorna helt ute på "vischan" i Sydafrika. Det var kärlek vid första ögonkastet och vi visste båda två att det var här vi ville att själva vigseln skulle äga rum, att sedan ro logistiken i hamn var dock lättare sagt än gjort men en sak är säker och det är att när jag vill någonting tillräckligt mycket så har jag en enorm drivkraft att få igenom mina önskemål och när det handlar om vårt sagobröllop kan jag medge att den där drivkraften kan multipliceras med tusen och lägg där till att Carl-Johan är precis lika envis som mig!Efter hundratals mejlkonversationer, några telefonsamtal, mängder med blankettifyllande och inte minst ett antal utlandsbetalningar hade vi vår bröllopsplan spikad och klar så sent som dagen innan avfärd!Givetvis hade vi inga som helst garantier på att vår vintage car ens skulle dyka upp på vår bröllopsdag, vi hade heller ingen aning om fotografen eller sminkösen som jag googlat upp och bokat faktiskt var seriösa företagare och det var även en chansning att boka kapellet som vi förskottsbetalt från andra sidan jordklotet. Vi fick helt enkelt bara ha is i magen och hålla tummarna för att någon skulle vara på plats vid kapellet och öppna portarna samt dekorera enligt våra önskemål för att inte ens tala om Violinisten och Ministern som vi dessutom också bokat och synkat i agendan hemifrån Sverige. Det är ändå ganska fantastiskt att vi slutligen fick ihop allt dels med så kort varsel och dels med avståndet oss emellan, sen att bilen fick motorstopp ett par gånger på vägen från vingården vi bodde på till kapellet som låg ungefär en och en halv timmes bilfärd därifrån gör ju bara hela historien ännu mer händelserik och personlig.Jag minns det som igår när vi satt där i baksätet och chauffören stod lutad över motorhuven och grämde sig över att hans vrålåk inte riktigt ville samarbeta, just där och då kände vi att ingenting kunde fördärva vår dag och även om vi så hade missat bröllopet så var de "vår dag" och istället för att oroa oss brast vi snarare ut i gapskratt. Nu slutade det lyckligt och vi kom fram bara några minuter innan själva ceremonien var tänkt att börja och känslan som infann sig när vi klev ur bilen och skådade denna vackra syn samtidigt som tonerna till våra väl utvalda låtar strålade ur kapellets fönsterluckor var magisk. Vi fick utan tvekan det absolut bästa och mest vackra bröllopet jag någonsin hade kunnat önska mig och inte minst var det ett bröllop som vi kan identifiera oss med, ett bröllop på vårt alldeles egna vis.Eftersom vi ville ha ett väldigt enkelt bröllop föll det sig naturligt att även bära en väldigt enkel klänning, jag ville heller inte bära en vit klänning utan kände det mer passande med en beige spetskreation som jag med facit i hand kände mig så otroligt vacker i. När det kommer till hår och smink var jag fullkomligt vilse, givetvis hade jag googlat upp bilder på hur jag skulle kunna tänka mig men det fanns ju inte en chans i världen att hinna med någon "testrunda" och samtidigt hör det ju till att bli "ompysslad" på sin bröllopsdag. Slutligen tänkte jag att det fick bära eller brista så jag googlade upp en stylist som, enligt hennes hemsida, hade gjort ett antal stora covers till en rad kända modemagasin och bokade in henne till att göra mig fin. Så här i efterhand kan jag säg att det inte riktigt blev som jag hade tänkt mig men just där och då spelade det ingen roll, jag kände mig oavsett så otroligt vacker!Blomsterbuketten ville jag precis som allt annat ha väldigt enkel och bestämde mig ganska snabbt för att bara ha en bukett med brudslöja som numer hör till en av mina absoluta favoritblommor, den matchade min klänning och hela omgivningen så himla väl. Vigselringen hade vi ju redan gjort klar i samband med när vi gjorde förlovningsringen och för att inte avslöja vårt giftermål för familjerna som eventuellt skulle kunna notera ringen på semesterbilderna här i bloggen fick den snällt ligga nerpackad i resväskan under resten av vår resa så att vi under mer personliga omständigheter fick möjligheten till att avslöja den glada nyheten när vi sen kom hem.Carl-Johan är den finaste människan jag någonsin träffat och jag är så oerhört tacksam över att ha honom i mitt liv, han har utan tvekan gjort mig till en bättre människa och han har fått mig att äntligen känna mig trygg. Han har fått mig att våga känna tillit och släppa på min annars så stenhårda mur som jag sedan barnsben byggt upp för att undvika att bli sårad igen och han har inte minst fångat hela mitt hjärta. Jag vill utan tvekan spendera resten av mitt liv med honom och jag kommer att älska honom tills döden skiljer oss åt...Jag tänkte även publicera en film ifrån vår resa där ögonblick från bröllopet finns med i slutet av filmen, givetvis ackompanjerat till låten som vi valde att gå in i Kapellet till.