Barnfri tjejkväll - reunion med tjejligan

Oj så trevligt det blev igår! Vid sextiden trillade dessa härliga tjejer in med hämtmat och ett fantastiskt humör! Tre utav oss var nämligen barnfria för några timmar och hur mycket man än älskar sina barn så behöver man dessa stunder med jämna mellanrum. Jag minns knappt sist som vi kunde sitta ner och ostört prata med varandra, det kändes nästan som på den gamla goda tiden då vi sågs väldigt flitigt och oftast rundade av kvällen på något av Malmös alla uteställen. Vi har så många roliga minnen tillsammans! Egentligen skulle även Louise & Linda joinat men det där med att hitta en kväll som vi alla kan ses på har visat sig vara en smärre omöjlighet, vi får sikta in oss på ett nytt datum snart och hoppas på att hela tjejligan kan samlas.Vi körde en relaxed afton och beställde hem mat ifrån ett nyöppnat ställe här i Limhamn (Little Italy) så att ingen av oss skulle behöva slita i köket, jag hade dock kastat ihop en Nutella-kladdkaka så något hemlagat blev det trots allt. Den där kakan blev över förväntan för jag trodde nämligen att jag ännu en gång hade misslyckats med bakningen, jag följde receptet till punkt och pricka och skulle runda av kakan med att breda på ett lager med nutella (när kakan var nygräddad och varm, enligt receptets alla instruktioner) men det sa bara PLOPP och så hamnade nutellaklumpen på botten av kakformen. Jag fick panik och rörde runt hela kakan (därav marmoreringen) och tryckte in den i ugnen igen så fick den grädda ytterligare 8-10 min (ursprungstiden var 15min men alltså kakan var fullkomligt rinnig, det stod visserligen i receptet att den skulle vara det i mitten). När mannen kom hem från jobbet för att hämta Ludwig beklagade jag mig och lovade dyrt och heligt att detta var SISTA gången som jag bakar, haha! Givetvis förvarnade jag tjejerna om att kakan kanske inte ens var ätbar men alltså WOW, vi var alla eniga om att den var PERFEKTION. Även mannen gav högsta betyg på den när han sen kom hem vid halv tolv-tiden och var sugen på efterrätt...Medans vi tjejer njöt av kvällen hade männen hand om barnen, jag fick lite bilduppdateringar under kvällen och det hade varit fullkomlig kaos men till slut hade Ludwig däckat i vagnen och sedan sov han fram tills idag klockan åtta, han vaknade inte ens när vi bar upp honom i sängen. Jag tror bestämt att han aldrig har sovit så länge. Jag är så glad för att han kan somna i sin vagn när vi är borta, det är nämligen inte alla som har den lyxen utan måste åka hem för att köra "nattningsrutin" vilket såklart begränsar en något oerhört. Jag hoppas att Ludwig kommer fortsätta med den här "förmånen" men det kommer kanske med åldern också, att det blir svårare att somna borta.