Den känslan!

När Årsbokslutet är klappat och klart och när jag dessutom tryckte på "beställa-knappen" för Elsas fotoalbum här ikväll! Älskar den! Jag älskar att känna att jag har åstadkommit något, det är som en drog för mig och ju mer jag åstadkommer desto mer motivation får jag till att bocka av ännu fler punkter på to-do-listan!Jag hann dock inte bli klar med Ludwigs album som jag hade planerat och det stör mig något. Men nu har de två album var, ett från det första året och ett för det andra året. Framgent tänker jag att jag gör ett album och lägger två beställningar så får de samma album med en mix av bilder. Jag menar det är ju kul för dem att ha andra bilder än bara på sig själv också tänker jag och man minskar ju arbetsbördan när man gör sådär.Nåväl, har jag nämnt hur tacksam jag är över hur allt har gått med Elsa med tanke på den tuffa starten i hennes liv? Ikväll är en sådan kväll då jag åter igen känner enorm tacksamhet! Sedan hon gav tomten sin napp på julafton är det som att man har dragit ur en propp och hon blev plötsligt en riktig pratkvarn. Hon kan stora delar av alfabetet och sjunger både Midnatt råder och Pepparkasgubbe-låten (inte flytande men ändå). Varje steg hon tar i utvecklingen gör att den där stenen som jag konstant hade som ett tryck över bröstet för bara något år sedan släpper mer och mer...