En kärlekssaga...

Jag låter bilderna tala för sig själv och precis som jag döpt inlägget till, det här är en riktig kärlekssaga och jag är så otroligt glad över att Alex till slut fick sin Ida...Jag & CJ agerade Toastmaster's denna alldeles speciella dagen till ära och inte helt otippat körde vi på polistema, vi gick verkligen ALL IN och följde en röd tråd genom hela festandet. Vi hade såklart, för att se till så att alla skötte sig, utsett en konstapel inför kvällen så CJ fick äran att springa runt i polisskjorta och dela ut böter i form av straffshots i baren. Ett moment som blev så uppskattat att det till och med var längre kö till shotsen än till toaletten!När det var dags för tal hade vi styrt upp att intromusiken till polisskolan bokstavligt talat skrek ur högtalarna samtidigt som vi hade ett blåsljus (i form av en riktig saftblandare) med säkerhet såg till att ingen skulle missa vad som komma skulle! Än mer effektfullt blev det när alla sedan började klappa i takt till intromusiken! Magiskt! Det bästa av allt var dock att vi dessutom hade styrt upp ett telegram från "kompisen på Kumla-anstalten" i form av en film som vi lyckades spela in i absolut sista minut! Svårt att beskriva med ord men den blev så sjukt bra och jag önskar att jag hade kunnat publicera den här i bloggen men jag tror inte det hade varit så uppskattat för personen som ställde upp i filmen, haha!Efter alla fantastiska tal och insatser från gästerna rundade vi sedan av vår insats med en riktig braklåt! Vi hade förberett små partypåsar innehållandes tomtebloss, visselpipor, konfettibomber och serpentiner som vi i smyg delade ut (till alla bord förutom honörsbordet) och informerade alla om att de samtidigt som slutlåten sedan drog igång skulle braka loss för kung och fosterland. Till låten "vi gräver guld i USA" bokstavligt talat skrek vi sedan och dansade på stolarna som om det inte fanns någon morgondag samtidigt som det viftades med tomtebloss och sköts bomber till höger och vänster.  Det var en skön syn att se sina mostrar och föräldrar att dansa på stolarna, även om vi i efterhand fick veta att några hade oroat sig för att brandlarmet skulle gå igång...

Previous
Previous

Dressed for wedding

Next
Next

Business as usual