En sommaräng...

...det blir en fortsättning på förra inlägget fast med bilderna som jag tog på Ludwig, jag älskar ju hans leende men det är lättare sagt än gjort att dels få honom att le när man väl ska ta foto och dels att man ska hinna med att knäppa av bilden när han väl ler. Han är ju snabb som en vessla numer och bokstavligt talat springer fram, jag blir lika nervös varje gång för det händer ganska ofta att benen inte riktigt hinner med eller att han snubblar över något på marken. Bilden nedanför texten är min favoritbild på Ludwig och bilden ovanför texten hade ju blivit en tiopoängare om han nu hade velat titta in i kameran, älskar hur blommorna ramar in honom i den bilden. Jag har hittat ännu en ljuvlig sommaräng så vi får se om vi lyckas med att knäppa av lite bilder även där innan det är för sent.Ser ni såpbubblorna på bilden ovan (högst uppe till höger)? Vi försökte verkligen med allt för att han skulle lägga fokus på något annat än att leta stenar men det är hans passion numer så det funkade över huvudtaget inte, haha!