Ett uppiggande blombud när man behöver muntras upp

Just nu trillar de dåliga nyheterna in som på löpande band och det känns helt ärligt lite motigt just nu, senast i raden av nyheter är att Elsas höft inte alls såg så bra ut som vi hade hoppats på och nu måste hon gipsas och gipset ska sitta på i FYRA månader. Jag bröt bokstavligen ihop när vi fick beskedet, jag visste inte hur jag skulle hantera informationen för det blev bara för mycket men idag har jag bestämt mig för att göra mitt absolut bästa för att se detta som en utmaning som vi kommer att gå starkare ur. Hon kommer alltså att ha ett gips som håller höften alldeles stilla (på så vis kommer ledkulan hamna rätt i ledpannan när hon växer), gipset kommer gå från bröstkorgen hela vägen ner till knäna om jag nu har förstått det rätt. Kan ni föreställa er? Jag blev alldeles chockad när jag googlade och fick fram bilder på hur det här gipset ser ut, det kommer att vara ett hål för rumpan där man får byta blöja. Vi kommer inte kunna bada vår lilla tjej under denna tiden utan får tvätta henne med tvättlappar, bara det kan ju få en att bryta ihop! Men vi ska klara det, det viktigaste är att Elsas höft blir bra.Vi fick denna ljuvliga buketten som blombud av mammi i veckan, hon tyckte att vi behövde något uppmuntrande. En sak som jag har insett när man går igenom lite för mycket som går åt fel håll är hur viktigt det är med de få personerna i ens liv som man får lov att gråta ut hos, de som står ut med att man för tillfället inte är på topp och helt enkelt bara tar sig tiden att lyssna på och låter en beklaga sig själv. Jag fungerar som så att jag först bryter ihop, när chocken sedan har lagt sig rycker jag upp mig och blir istället förbannad och får ett sånt jädra anamma som sedan hjälper mig att ta mig igenom det jobbiga. Där är jag nu, jag bröt bokstavligen ihop ett par dagar när jag fick detta beskedet men nu är jag mest arg. Jag grät och grät och grät och målade upp den där bilden av hur omständigt detta kommer att bli för oss och det kommer det att bli, jag menar bara en sådan sak som att Elsa inte kommer kunna sitta i sin bilbarnstol om ens få plats i barnvagnen. Vi kommer ju inte kunna köpa en ny bilbarnstol för dessa fyra månaderna, likaså kan vi inte köpa ännu en barnvagn. För att inte glömma att alla hennes utvecklingssteg kommer att skjutas fram, nu skulle hon ju snart börja att ta sig framåt genom att åla och slutligen krypa. Hon skulle lära sig att sitta. Nu får vi ta en dag i taget. Nästa vecka checkar jag och Elsa in på sjukhuset redan på måndagen, på tisdagen ska hon sövas och få sitt gips och sedan blir vi nog kvar där ett par dagar till beroende på hur hon mår efteråt. Jag blir själv i detta eftersom det bara tillåts en vuxen på plats på grund av Covid-19, jag hade verkligen velat ha mannen med som stöd för jag känner mig inte helt till mods med vad som komma skall...Nu ska jag i vart fall städa lite här hemma och ikväll blir det fredagsmys, vi kommer hålla oss hemma i helgen för att undvika att åka på någon förkylning eller liknande eftersom vi måste vara friska inför operationen.