Förlovningsmiddag i Zimbabwe!

Idag firar jag och CJ två år, två år officiellt tillsammans! Det är inte klokt vad tiden går fort och jag är så glad att jag får spendera mitt liv med den här mannen för han betyder allt för mig, jag har verkligen hittat rätt! Jag blir tårögd när jag tänker tillbaks på vår senaste resa då han vid det mest perfekta ögonblicket i mitt liv bestämde sig för att gå ner på knä och fria till mig, hela frieriet känns som en saga och det är nästan lite overkligt hur allting klaffade och det bästa av allt var att jag överhuvudtaget inte misstänkte någonting. Ni som följer bloggen har redan fått ta del av den historien av mitt liv som tog plats i Sydafrika med tre fullkomligt vilda elefanter till ögonvittne och nu tänkte jag fortsätta att dela med mig av den här sagan som bara fortsätter...Efter Sydafrika begav vi oss mot Zimbabwe och väl där beslutade vi oss för att fira förlovningen med en romantisk middag på Victoria Falls hotel, ett hotell som för övrigt tog oss flera 100 år bakåt i tiden. Det var som att kliva in i en middagssal där allting utspelade sig i en helt annan värld, det går knappt att beskriva med ord men vi bara satt där och iakttog hela händelseförloppet. Vi hade en privat kypare som i princip aldrig stod längre än två meter ifrån vårt bord och innan vi ens hade hunnit tänka tanken om att vi tex ville ha våra vinglas påfyllda var han på plats och på ett sådär overkligt artigt sätt hällde upp upp vinet åt oss, under hela middagen spelades det piano och vid bordet en bit bort satt en dam alldeles själv. Hon var säkert över 90 år gammal och var sådär gulligt rynkig i hela ansiktet, hon var propert klädd med pärlhalsbanden virade runt halsen, mellan maträtter slöt hon ögonen och illustrerade med sina rynkiga små händer hur hon själv satt framför pianot och spelade. Man kunde riktigt se hur hon satt där och drömde sig tillbaks, det var precis som att hon hade infunnit sig i den här lokalen flertalet gånger förr och kanske hade hon minnen tillsammans med sin avlidne man som hon så hjärtligt saknade och nu för ett ögonblick försökte drömma sig tillbaks till. Både jag och CJ blev oerhört rörda över den här situationen och tårarna kom för oss båda två, dels för att vi själva var så tacksamma över att sitta där tillsammans, dels för att vi så himla gärna ville gå fram till den här gulliga damen och slå oss ner vid hennes bord och låta henne berätta om sin livshistoria. Tänk hur många historier vi människor bär inne på och tänk på hur många fina ögonblick vi får uppleva, en dag när jag och CJ är 90+ tror jag bestämt att vi får resa tillbaks till Victoria Falls hotel och helt enkelt göra som den här gamle damen. Sitta där och tänka tillbaks på alla lyckliga ögonblick vi tillsammans har samlat på oss.Nåväl, idag har jag fått strikta order om att klockan 19:00 vara redo för att bege mig mot okänd destination. Idag ska vi fira våra två år tillsammans, att vi förlovade oss i Sydafrika, åt vår förlovningsmiddag i Zimbabwe och...för att fullfölja sagan borde vi kanske även slå till och gifta oss i något exotiskt land.