In och ut från sjukhuset
Alltså hur söt är inte denna lilla vovven? Lägg märke till smiley-gubbarna på bandaget, haha!Tyvärr har vi haft det lite tufft med vår älskade Miio det senaste halvåret men som jag sagt förr är han en riktigt kämpe som verkligen inte ger upp! Han mumsar glatt i sig sina fem (!!) mediciner två gånger dagligen så nu hoppas vi innerligt att han kommer svara positivt på all medicinering. Som jag tidigare nämnt lider han av en hjärtsjukdom men nu när vi träffade hjärtspecialisten visade det sig att det trots allt inte är hjärtat som orsakar hostan utan han lider även av Trakealkollaps vilket innebär att luftstrupen "faller ihop" och framkallar rethosta som tyvärr kan bli väldigt allvarlig och slutligen kväva honom. Någon operation är inte aktuell dels på grund av hans hjärtsjukdom och dels på grund av att riskerna för att han blir sämre efter en operation är alldeles för stora, med andra ord är medicineringen vårt sista hopp. Det känns sådär att detta inträffat precis innan vi ska iväg på vår livs resa och således vara ifrån honom en hel månad, nu vet jag att han kommer att ha det superbra hemma hos Mammi & Jockis men vetskapen om att de kanske akut kommer behöva åka iväg till sjukhuset med honom för att ta ett sista farväl gör så fruktansvärt ont. Jag har visserligen börjat bearbeta tanken om att vi inte kommer ha honom kvar i livet allt för länge till och det sista jag vill är ju att han ska lida men man vill liksom inte inse att livet tar slut för oss alla. Miio har haft 10 fantastiska år och han har blivit en sann familjemedlem så jag är oerhört tacksam över att fått dela dessa åren med honom...Nu sitter vi på tåget påväg till Helsingborg, det är nämligen dags för vår älskade Banjamins barndop! Jag och CJ har fått hedersuppdraget att bli faddrar åt honom och jag ska dagen till ära läsa Evangeliet om Jesus och barnen, tro det eller ej men jag har lärt mig texten utantill men det skulle inte förvåna mig om jag plötsligt får hjärnsläpp och glömmer precis varenda ord jag ska säga när jag väl står där framför allt folk i kyrkan. Det återstår att se!