Jag har slutat att amma!

Yes, nu är det klappat och klart! Elsa är 7 månader om någon vecka så det blev nästan exakt vid samma tidpunkt som när jag slutade att amma Ludwig. Vid 6 månader påbörjade jag utfasningen och sen drar det alltid ut på tiden eftersom det ska klaffa med att barnen äter mat och tar flaskan etc. Elsa var till en början inte alls intresserad av mat och flaskan tog hon bara i nödfall, maten började hon successivt att visa större intresse för men flaskan blev intressant först efter att vi bröt amningen (precis som för Ludwig) och nu slukar hon den. Det som gjorde att jag till slut abrupt ströp amningen var att jag fick så fruktansvärt ont i handleden, jag kunde till slut inte röra handen. Förmodligen var det ett resultat av allt bärande av Elsa och att dessutom amningsprocessen blev fruktansvärt otymplig efter att hon fick gipset. Varje gång jag skulle byta bröst och skulle lyfta över henne på den andra sidan så var det enormt påfrestande för handlederna och till slut kunde jag inte ens byta amningsposition för det gjorde för ont.Jag har av den anledningen haft två lågmälda dagar, jösses vilken omställning för kroppen. Mina bröst har bokstavligen varit sprängfyllda och jag har kämpat med att successivt försöka pumpa ut lite för att minska på smärtan, sen ska man ju bara precis pumpa ut så att det inte gör ont för annars triggar man mjölkproduktionen och då tar det aldrig slut. Man kan ju även få mjölkstockning och allt vad det innebär och det var jag lite rädd för att jag var påväg att få, men efter att jag masserade ganska hårt var det precis som att bröstet tömde sig själv för mjölken började sippra ut så nu känns det ändå okej. Jag kommer dock att sakna mina bröst för de har aldrig varit så fylliga, haha! Efter att jag slutade att amma med Ludwig bokstavligen försvann brösten så jag vet ju vad jag har att vänta mig, kunde man inte åtminstone fått behålla fylligheten som någon form av belöning för allt man gått igenom? Nej, då ska man istället bestraffas och bli av med brösten! Jag undrar hur många män som rent psykiskt hade klarat av att gå igenom det vi kvinnor går igenom vid en graviditet/förlossning....inte många om jag får gissa!Elsa har varit så himla duktig och anpassat sig exemplariskt efter sina nya matrutiner, även om hon vaknade ett antal gånger per natt så skrek hon inte hysteriskt som Ludwig gjorde när han inte längre fick amma. Vi passade dessutom på att strypa allt matintag nattetid så att hon inte får det som en ovana att hon hela tiden ska ha ersättning för att komma till ro så det har varit tre tuffa nätter där hon vaknat varannan timme men istället för att bli ammad har vi vaggat henne till sömns igen. Vi har en förhoppning om att hon tids nog kommer kunna sova hela natten utan att vakna men än är vi inte där.