Lugnet före stormen...

Åhhh, lugnet! Maken for precis iväg till simhallen med Ludwig och kvar här hemma är jag med en liten gnyende Elsa, jag vet att det likt en tickande bomb är nedräkning tills nästa amningsrunda så jag passar på att fort som tusan logga in här och skriva ett snabbt inlägg. Jag förstår verkligen inte hur allt kan ta så lång tid, vi hinner inte med någonting om dagarna. Nu är klockan redan två och det enda vi har hunnit med är en PW kring Kalkbrottet samt ätit frukost och lunch. Vi har konstant en back-logg på hushållsarbetet och det får mig att må dåligt rent psykiskt (jag skulle vilja säg att detta är det jobbigaste med att ha två barn!), jag är en person som vill ha ordning och reda runtomkring mig men det är fullkomligt omöjligt. Jag undrar om vi någonsin kommer att komma ikapp och gör vi inte det finns det ta mig tusan risk för att jag blir deprimerad på riktigt, just nu har det svajat lite fram och tillbaks för mig men efter att ha sovit ut (jag sov en timme på eftermiddagen samt gick och la mig halv tio på kvällen igår) till halv nio känner jag mig som en ny människa. Idag har motivationen varit på topp och jag har känt mig så otroligt glad och tacksam över livet och min lilla familj.Nästa vecka ser jag fram emot att Ludwig ska vara på Förskolan om dagarna och att jag får lite bättre rutiner här hemma (vi fick ju hämta hem honom i torsdags eftersom det gick kräksjuka på hans avdelning och han var det enda barnet som inte hade drabbats, än så länge har han klarat sig och nu har det gått 4 dygn) för när även han är hemma finns det inte utrymme till någonting. Jag förstår inte hur man kan välja att inte ha sina barn på Förskolan när man är mammaledig för då hinner man ju aldrig att återhämta sig, eller också tycker man att det är fantastiskt roligt att konstant sitta på golvet och leka vilket jag har kommit fram till att jag inte gör. Det är kul en stund då och då men att hela tiden underhålla em 2-åring tar på krafterna, all eloge till er som jobbar med småbarn!Nej, nu ska jag färdigställa fotoalbumet till Ludwig som jag har jobbat med i månader! Jag har bara texten till bilderna kvar sen är det redo att skickas för print, jösses vilken lättnad att ha det klart. Av erfarenhet blir sådana här saker aldrig avklarade om man inte gör dem direkt så det har stått högst upp på min to do lista som aldrig tycks minska. Den fina blombuketten fick vi förresten i samband med Elsas födelse, jag passade på att fota den men har inte hunnit visa er den förrän nu.