Operation av magbråck

Operation av magbråck

Nu är det äntligen klart! Jag har blivit opererad för första gången i mitt liv och jag överlevde! Jag vet inte varför men jag var faktiskt väldigt nervös över att bli sövd. Kanske ett resultat av att jag i grund och botten är en kontrollmänniska och att vara sövd innebär ju noll kontroll. Det var så sjukt för från det att man fick "syrgasmasken" på ansiktet tog det inte många sekunder förrän jag slocknade. Det sista jag hörde var att sjuksköterskan sa "sov så gott" och jag hann tänka att "tänk om jag aldrig vaknar upp".Igårkväll hade jag ett seriöst samtal med min man kring OM det skulle vara så att jag aldrig kom hem igen. Om barnens framtid och uppfostran. Jag har själv vuxit upp med endast en förälder och i princip inte haft någon kontakt alls med släkten från min pappas sida. Något jag absolut aldrig vill att mina barn ska få uppleva. Nu hade jag en absolut ansvarslös pappa och Calle är ju raka motsatsen men det kändes ändå skönt att få prata igenom det. Sådana saker som att aldrig ha en förälder närvarande vid fotbollsmatcher eller andra tillställningar är något som fått mig att känna mig så ensam i uppväxten. För er som inte vet så träffade jag min pappa ungefär en gång om året från det att mina föräldrar skildes (när jag var 3 år), han valde att flytta 30 mil från familjen! Sedan gick han bort när jag var typ 11 år så min mamma har ju visat sig vara en riktig supermamma som roddat tre kids utan någon som helst hjälpande hand. Sen hade hon turen att träffa Jocke lite senare i livet och det är jag så oerhört tacksam för. Barnen hade bokstavligt talat inte kunnat få en bättre morfar!! Men detta är något som verkligen satt spår i mitt liv och jag skulle aldrig tillåta att mina barn utsattes för det samma...tryggheten i uppväxten är så viktig!!

Operationen

Nu till operationen. 11:30 var jag på plats på Aleris Specialistvård. Strax efter 12:00 rullades jag in i väntsalen för att bli opererad. Jag fick ta ett antal smärtlindrande tabletter i förebyggande och ganska strax därpå fick jag information om att operationen dessvärre skulle bli försenad. Det hade tydligen upptäckts en vattenläcka i en av operationssalarna varpå man fick stänga ner den och turas om att operera i salarna som var kvar. Detta resulterade i att några operationer till och med blev inställda i sista minuten. Jag låg dock kvar och väntade, passade på att ta en powernap på ett par timmar vilket i och för sig var välbehövligt med tanke på sömnbristen man känner som småbarnsförälder. Inte förrän 16:00 visade det sig bli min tur. Allt gick så snabbt. Efter att jag gått in i operationssalen och lagt mig på britsen fick jag en mask över näsan och några sekunder senare sov jag som en stock. Jag tror inte ens att jag drömde något utan vaknade sedan upp i väntsalen igen. Jösses så trött jag kände mig, alldeles nockad! Magen kändes öm men jag var proppad med smärtlindring så det var snarare en obehagskänsla än smärta. Jag fick ligga kvar i ca två timmar efter operationen. Mackan och kaffet som jag fick efteråt var oslagbart gott, jag hade ju fastat sedan klockan 22 kvällen innan. Efter att jag vaknat till lite mer och även provat att gå och kissa fick familjen komma och hämta mig. Den absolut bästa känslan! Ludwig hade tydligen varit väldigt ledsen efter att han och Calle lämnade mig, vi hade förberett barnen på att jag nog inte skulle vara så pigg efteråt och absolut inte kan bära dem.

Dagen efter

Jag sov ändå ganska bra inatt, tog en morfintablett innan jag somnade. Idag har jag ännu inte tagit någon smärtlindring men börjar känna av magen ganska mycket nu så det blir nog Alvedon i kombination med Ibumetin inom kort. Jag känner mig annars pigg och har ätit en lång frukost här hemma och nu sitter jag här och knåpar ihop detta inlägget. Jag kommer nog att jobba lite smått under dagen också men framförallt ska jag känna av hur det känns och ta dagen efter det. Klockan är bara nio än så länge. Jag väntar även på att läkaren ska ringa mig för han hade gått för dagen när jag vaknade upp efter operationen. Han förklarade dock att bråcket som jag hade är en förslitning i bindväven som sitter mellan de vertikala magmusklaerna. Detta resulterar i att innehållet (ibland även tarmarna) kan peta ut genom förslitningen vilket för mig har orsakat smärta i magen. Om det är ett stort bråck syr man fast ett nät för att täcka "hålet" i bindväven men för min del var det bara ett litet bråck så man har istället sytt ihop det. Ett bråck kan inträffa vid tex kraftiga krystningar varför jag är säker på att det är ett resultat efter mina förlossningar. Jag har ju haft problem med magen sedan dess. Tex så har jag fått kramp i magen var gång jag försökt träna min mage...Nu väntar en läkningsprocess på ca 8-10 dagar där jag fortsatt ska täcka över stygnen som sedan lossnar av sig själv. Efter det ska jag undvika att bära tungt i FYRA veckor så min man får sannerligen step it up och ta ett större lass med barnen här hemma. Mest orolig är jag för hämtningarna på Förskolan för då slutar det oftast med att jag får bära Elsa hem halva vägen...Knäppte av de här bilderna i helgen, ny tröja från Busnel och nya Brillor från Saint Laurent. Två saker jag unnade mig under Black Friday!