Sjukstuga och 3års-trots!

Fy farao! Två sjuka barn och en trotsig 3-åring! Det har varit rysligt nära pyskbryt den här helgen vill jag lova. Tänk att de här två söta barnen kan få båda sina föräldrar att känna sig på ruinens brant. Under en veckas tid har de vaknat om vartannat hela nätterna långa. När klockan slagit halv sex ja då har de varit redo att inta världen och det med buller och bång. Oavsett hur sent de har lagt sig kvällen innan och oavsett hur många gånger de har vaknat för att knappt hinna somna om innan de vaknat igen. På dagarna vill de sitta fastklistrade i ens knä och då framförallt MITT knä, de är inne i en enormt mammig period. För 3åringen är allt man gör FEL, om man lägger upp maten på en grön tallrik, ja då ska han ha en rosa tallrik. Om man lägger ost på mackan, då ska han ha korv. Precis ALLT är tvärtemot vad man gör och det oavsett om man bara sekunder innan har frågat honom vad han vill ha. På riktigt, detta är så påfrestande när man inte får någon som helst återhämtning.När mamma ringde mitt i kaoset när Calle hade gått upp för att vila en stund (vi har försökt att vila i omgångar) bröt jag ihop och grät. Man vill ju bara sina barn det absolut bästa men tålamodet och orken räcker inte till. Man vill bara lägga sig i fosterställning och bli omhändertagen själv. Jag behöver återhämtning och med det sagt innebär inte återhämtning för mig att åka iväg och umgås med vänner, ta in på spa eller göra något annat happening. Jag behöver få vara helt själv här hemma och bara göra exakt det som faller mig in. Det har inte hänt sedan vi fick barn och jag är en person som behöver egentid. Det är då jag hämtar energi. En svår ekvation när mannen inte har någonstans att åka med barnen. Själv åker jag med jämna mellanrum hem till Sölvesborg med dem och då får åtminstone maken barnfritt här hemma. När jag lättade på hjärtat och sa detta till mamma tog det inte många minutrar innan hon ringde upp efter att vi hade lagt på och erbjöd sig att hon och Jocke kan komma hit och hämta barnen nästa helg. Maken ska nämligen på spahelg med en kompis så nu äntligen ser det ut som att jag kanske kan få min efterlängtade egentid för återhämtning. Förutsatt att vi alla är helt friska då förstås...Vi hade i vart fall en liten ljusglimt under dagen då man för en sekund glömde bort hur slutkörd man är och det var när de här två tog en tur i sin elbil. Elsa älskade att åka bredvid sin storebror och när vi skulle parkera bilen blev hon rosenrasande och fick ett utbrott. Hon ville åka ännu mer...