Syskonkärlek

Ludwig är verkligen betuttad i sin lillasyster! Så fort han ser henne på morgonen eller när han kommer hem från Förskolan skiner han upp som en sol och säger med den ljusaste rösten han kan få till "heeeeeeej" samtidigt som han klappar henne på magen. Det är så himla sött, jag smälter verkligen! Jag hoppas att han för alltid kommer att vara sådär kärvänlig mot henne! Sen har han ännu inte förståndet till att veta när han blir för "hårdhänt" så man kan inte lämna blicken från Elsa en sekund när hon till exempel ligger på golvet eller sitter i sina gungor, då ser det allt som oftast ut så här så man får vara på sin vakt och rycka in när det behövs.       

Previous
Previous

Jakten på dopklänning...

Next
Next

1917 - en riktig biofilm