Det viktigaste i livet…

…det är de här två! Det är något vi verkligen har fått känna på den sista tiden och jag är så tacksam för att allt har gått så bra trots omständigheterna! Ludwig har visat sig vara den stoltaste storebrorn man kan tänka sig och han liksom småfnittrar var gång han är i närheten av lilla Elsa för att inte tala om hur hans ögon bokstavligen tindrar när han får lov att hålla henne. Instinktivt ger han henne en puss och gnuggar näsan med henne, alltså det är helt underbart att se. DOCK blir han ganska snabbt alldeles för hårdhänt, han börjar att klappa henne fint för att sen plötsligt ta tag i henne och exempelvis dra henne i armen eller slå till henne med handflatan. Det gäller med andra ord att hela tiden ha koll på honom, jag är så nervös för att det plötsligt ska komma en leksak flygandes mot henne. Han menar ju bara väl men förstår över huvudtaget inte konsekvenserna av sina handlingar och vet inte riktigt hur han ska hantera alla känslorna så det känns lite farligt.

Jag ska alldeles strax ta min första ”längre” promenad (oj vad jag längtar tills jag kan gå långa promenader utan att ha ont!!) och hämta Ludwig på Förskolan, vi har haft honom där igår och idag eftersom vi varit iväg på lite kontroller med Elsa men från och med nu ska han vara ledig fram tills januari. Idag var vi på ortopeden i Lund för att kontrollera Elsas höfter (inget som hade med den tuffa förlossningen att göra), något man kontrollerar på alla bebisar vid rutinkontrollen och visar det sig att höften är ostabil måste bebisen ha en skena på sig dygnet runt i 6 veckor. För Elsas del var man lite osäker på om höften var ostabil när man gjorde kontrollen så vi var tvungna att göra ett ultraljud för att säkert veta status och till min stora glädje och lättnad så slapp hon skenan. Det ska bli intressant att se hur jag ska reda båda barnen fram tills maken kommer hem (jag kan ju tex inte bära Ludwig), han var tvungen att åka in en snabb vända till kontoret.

Älskar denna bilden, även om den inte alls blev som jag hade tänkt mig! Jag ville ha en julbild på båda barnen med tomtemössa men Ludwig har fortfarande ett issue med just tomtemössor så han vägrade att ha den på sig och sen var det ju inte alls så lätt att ha koll på Ludwig när maken höll Elsa, han får ju för sig att i tid och otid pussa på henne och trycker då hela huvudet mot henne så man får vara på sin vakt. Elsa hade däremot inga problem alls med att bära tomtemössa, haha!