Förlovningsringar in the making

Som jag redan berättat om i tidigare inlägg valde vi att själva designa våra förlovningsringar, det blir så mycket mer personligt och man får det exakt som man vill ha dem. Det är ju ändå ringar som man (förhoppningsvis) ska bära i resten av sitt liv! Vi har dessutom valt att smälta ner guld som jag har ärvt ifrån min farmor och som CJ har ärvt ifrån sin mormor, något som gör ringarna än mer speciella för oss båda två. Vanligtvis när man smälter ner guld för att tillverka ett smycke används inte just det guldet som man har lämnat in i det nya smycket men hos juvelaren som vi har anlitat fanns denna möjligheten så ringarna vi kommer att bära har dessutom ett affektionsvärde vilket jag tycker är väldigt fint med tanke på att förlovnings-vigselringar redan är ett känslorelaterat smycke i sig…

Det har sannerligen varit en process men nu äntligen har vi kommit fram till en slutlig skiss och lagt en beställning hos juvelaren, det har varit många diskussioner fram och tillbaks och det blev inte alls som jag från början hade tänkt mig. Jag var helt säker på att jag ville ha en förlovningsring med en stor diamant i mitten samt flera diamanter på vardera sida om denna mittendiamanten men efter att ha testat en sådan variant tillsammans med en ring med diamanter längst med hela framhalvan kändes det alldeles för ”plottrigt” och ganska snabbt kom jag underfund med att jag istället ville ha en slät ring med en enda stor diamant i mitten. Skulle jag enbart bära en förlovningsring hade jag nog valt varianten som jag från början hade tänkt mig eftersom jag i sin enkelhet tycker att en slät ring med endast en diamant i mitten blir lite kal men tillsammans med vigselringen är kombinationen som jag slutligen valde helt klart snyggast. Vi får helt enkelt se till att skynda på giftermålet så att jag ganska omgående får lov att bära dem tillsammans, haha!

Det här med diamanter har ju varit en hel vetenskap och ju mer vi lärt oss desto mer säkra har vi blivit på att det faktiskt är värt att lägga några tusingar extra för att få den bästa kvalitén på diamanterna, det är många parametrar som ska vägas in men för att dra en enkel slutsats så är kvalitén på diamanten bättre ju mer den ”blingar” och den ska ”blinga” lika mycket om du håller den i ett skuggat område som när du håller den i direkt solsken. Jag har ju blivit lite ”arbetsskadad” efter den här processen och ser ganska omgående dels om kvalitén på diamanten är av den bättre och dels vilken karat (storlek) det är på diamanten.

Summan av kardemumman är att valet föll på en slät förlovningsring i vitt guld med en 6-klofattning och en 0,4 karat diamant, vigselringen har jag valt i gult guld med 9 (eller 10, beroende på hur jag känner efter första ”testningen” av ringarna) diamanter om 0,05 karat. CJ valde en slät, något välvd ring i gult guld. Nu återstår bara en evig väntan om 6-8 veckor innan vi äntligen har våra ringar på plats!