Första veckan på kontoret på över 1 år…

Ledsen för min frånvaro här i några dagar men tiden har helt enkelt inte räckt till, det är minst sagt en omställning att komma tillbaks till jobbet efter så lång frånvaro! Där ska tilläggas att jag inte kommer tillbaks till samma tjänst utan byter ansvarsområde och ska nu ha hand om två nya bolag som Cloetta köpte upp för något år sedan, det ska givetvis bli superspännande men det är mycket att hugga in i.

Hur har då mina första dagar utan Ludwig varit? Om jag ska vara ärlig, den första dagen var rent hemsk! Jag drabbades av en känslomässig storm och när jag satt på cykeln påväg hem kunde jag inte längre hejda tårarna, de bokstavligen forsade längst mina kinder. När jag sedan kom innanför dörren här hemma började jag storgråta, jag tog Ludwig i min famn och kramade honom som om det vore sista gången jag skulle få se honom. Hela dagen kändes det som att något saknades mig och jag kände en olustig känsla inombords, jag kände mig inte alls redo för att vara ifrån honom och var nästan beredd på att förlänga mammaledigheten där och då! Varje gång CJ skickade bilder från inskolningen låg tårarna och brände bakom ögonlocken, jag kände en sån stark känsla att jag ville vara med och vara där Ludwig var!

Helt galet, jag var verkligen inte beredd på denna känslomässiga orkan! Igår kändes det lite bättre och nu när det har gått tre arbetsdagar måste jag säg att det känns mycket bättre,  jag antar att det blev en stor omställning för mig som i princip suttit fast med Ludwig under ett års tid men precis ism alla har sagt verkar det som att man snabbt vänjer sig.