Gravid vecka 33

Jag sitter uppkrupen  i sängen med datorn i knät samtidigt som jag har en vild tvåkilos klump som boxar mig sönder och samma inifrån magen, jag hittar verkligen INGEN position som är bekväm att sitta på (eller ligga heller för den delen) och det kan väl summera den gångna veckan ganska väl. Sammandragningarna fortsätter att intensifieras och vissa dagar har jag legat och gråtit i sängen i ren förtvivlan, det är nog svårt att förstå hur påfrestande det kan vara om man själv inte upplevt det. Vid ett tillfälle brast jag ut i tårar när vi var ute med bilen och fixade en massa ärenden, vi hade fortfarande en körsträcka kvar innan vi var hemma och jag kunde liksom knappt sitta upp i passagerarsätet samtidigt som vi inte kunde stanna bilen just där och då. Känslan är ganska svårt att beskriva med ord,  det är bara så sjukt obehagligt och på gränsen till att göra ont. Kroppen reagerar liksom på att den vill byta position, jag har dessutom blivit väldigt öm i magen och det känns verkligen som att lille Ludwig har det trångt där inne.

Vi var på tillväxtultraljud för några dagar sedan och det var så spännande att få se vår lilla bebis ännu en gång innan han kommer ut, nu valde han dock att ha ansiktet in mot min kropp så vi fick tyvärr ingen sneak peek på ansiktet vilket jag hade hoppats på men den som väntar på något gott…. Allt såg hur som helst fint ut och han ligger i dagsläget 4% under genomsnittet med en estimerad födelsevikt på ca 3.400g vilket känns oerhört skönt eftersom jag varit lite orolig för att det är en STOR bebis jag har i magen (det känns ju verkligen som det när han sparkas och håller låda).

Jämfört med förra veckan har jag faktiskt gått ner nästan ett helt kilo så nu är jag tillbaks på + 11,4kg, jag antar att flytten kan ha påverkat något eftersom vi varit igång ganska mycket vilket jag inte riktigt är van vid sedan ett par månader tillbaks. Det är sjukt frustrerande att inte kunna röra på sig obehindrat och framförallt nu när vi har ett helt hus som det bokstavligen kliar i fingrarna av att få fixa iordning. För övrigt tror jag att jag måste ta BM’s order på allvar och ska se om jag kan jobba resterande tre veckor hemifrån, då kan jag åtminstone lägga mig ner och vila när det behövs!