Alltså gud, natten till igår var rent ut sagt hemsk!
Vi kom i säng alldeles för sent och när vi väl gick och la oss hade jag så oerhört svårt för att somna, slutligen lyckades jag men det var till förgäves! Bara ett par timmar senare vaknade jag av att Miio tog ett bamseskutt och landade på min bröstkorg, svansen gick som ett lasso och han ville uppenbarligen komma ner fortare än kvickt. Ja, ni förstår säkert att jag så illa tvunget fick gå ner med honom mitt i mörkaste natten. Något jag verkligen inte känner mig bekväm med men stackarn hade fått i sig något som gjorde att magen strejkade och jag hade inte samvete till att väcka även CJ som uppenbarligen låg och sov likt en ”Törnrosa på sin bädd” för han hade visst inte ens märkt av att vi varit nere. Hundmamma som man är kunde jag sen inte somna om i ren oro för lille Miio, han vart nämligen både lös i magen och kräkte på samma gång. Nu är han dock åter igen pigg och har både ätit och druckit så förhoppningsvis var det bara något tillfälligt, kanske kan det vara medicinen som spökar men jag hoppas verkligen inte att den ska strula.