Veckorna går och går och går men jag får aldrig någonting gjort, så känns det som! MEN sanningen är den att jag gör saker hela tiden så det är bara en inneboende känsla som stundtals stressar på, jag har lite svårt för att bara chilla och gilla läget! Jag har alltid tiotals projekt som ligger och ruvar runt hörnet och det är väl samtidigt det som är min starka sida, jag är driven och ser till så att saker och ting blir gjorda. För någon månad sedan fick jag dock en överhängande ångestkänsla som höll på att äta upp mig inifrån, jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som fick mig att känna på det viset men så kom jag på att jag efter graviditeten hade fortsatt att äta Levaxin (för sköldkörteln) trots att läkaren hade sagt åt mig att jag efter graviditeten inte behövde justera värdet på sköldkörteln. Jag testade att sluta med medicinen och ganska snart där efter släppte ångestkänslan så jag misstänker att det var boven, samtidigt som situationen vi befinner oss i med all coronahets (plus mammas cancer mm) såklart gjorde sitt och ibland känner jag fortfarande ångest.
Nu har jag dock börjat tappa en massa hår (alltså jag får stora tussar i handen efter att jag duschat!!), jag misstänker att det är på grund av amningen för jag vill minnas att jag gjorde det även med Ludwig men det kan också ha med sköldkörteln att göra så nu måste jag ta mig i kragen och åka in till sjukhuset och lämna ett blodprov så jag får svart på vitt att jag inte behöver äta Levaxin längre. Varför ska det alltid vara något man ska oroa sig för? Jag måste även göra ett nytt cellprovstest vilket är standard efter att man fött barn, ni som följt mig här på bloggen vet säkert att jag opererades för det en gång och därför är jag extra nervös för att det åter igen ska visa sig att jag har cellförändringar. Men det är viktigt att göra de där testerna så absolut senast nästa vecka ska jag se till att få det gjort…
Nåväl, det är en ny vecka och därmed nya möjligheter! Ludwig håller sig frisk (*peppar-peppar*) och är på Förskolan och jag får lite mer tid tillsammans med den här lilla Dockan, hon hänger annars bara med i farten känns det som så jag är tacksam över att få några timmar själv med henne. Nej, nu börjar klockan bli mycket och jag ska alldeles strax hämta hem Ludwig!