Operation av åderbråck

När min mamma var gravid med min storebror, då 22 år gammal, gick hon upp enormt mycket i vikt. Vågen stod på +30 kg när det väl var dags att föda (jag gick upp 14kg med Ludwig) och redan halvvägs in i graviditeten blev hon sjukskriven och ordinerad soffläge för hennes ben orkade helt enkelt inte med trycket av den snabba viktuppgången. Blodkärlen bokstavligen exploderade (sen spelar säkert hormonerna sin del i ”explosionen” men viktuppgången var helt klart en bidragande faktor) och sedan dess har hon lidit av sina vidriga åderbråck, bråck som har fått henne att vilja dölja sina fina ben. Åderbråck som har fått henne att må dåligt över att visa sig på stranden, ha kjol på sig eller rent av bära byxor som sitter åt för dessa eländiga bulorna syns nämligen igenom ALLT. Till och med genom jeansen kan man se vart ”korvarna” slingrar sig! Utöver åderbråcken har hon dessutom fått enorma ådernät som slingrar sig som ett fult nät runt benen. Mamma menar på att det främst är åderbråcken som har påverkat hennes självkänsla mest men de där ådernäten tycker jag är minst lika ocharmiga! Mina små ådernät som jag nyligen har behandlat är ju ingenting jämfört med vad mamma drabbats av.

Efter att jag gjort min första behandling av ådernät kom jag i kontakt med en superproffsig läkare på Åderbråckscentrum och passade på att fråga lite kring hur man behandlar åderbråck, jag visade bilder på mammas ben och ungefär där och då väcktes en liten liten gnista inuti min kära mor. En gnista om att det faktiskt fanns en möjlighet att bli kvitt de hemska bulorna som hon har dragits med i 40 år, oj vad jag önskar att jag hade fått henne till att göra något åt de där bråcken tidigare i livet men hörrni det är aldrig för sent att få känna sig ”fin” igen. Min mamma är en soldyrkare och hon älskar att resa på solsemestrar med sin man och SJÄLVKLART ska hon kunna gå till stranden utan att behöva skämmas över hur hennes ben ser ut!! Jag är så himla glad över att jag fick henne att göra detta, att jag tog tag i att undersöka saken vilket i sin tur ledde till att hon nu har opererat det första benet! Jag vet att det är många som precis som min mamma lider av samma sak, ni är redan flera som har skrivit till mig och berättat att ni funderar på att operera er så därför har jag tagit tillfälle i akt att dokumenterat mammas operation så att jag kan visa er hur det går till.

Mamma hade tid för operation på Åderbråckscentrum klockan 14:00, man ska vara på plats en halvtimme innan och det var en nervös mamma som slog sig ner i väntsalen vid halv två i torsdags. En nervositet som släppte snabbt, mamma berättade att så snart hon fick träffa läkarna och sjuksköterskan kände hon sig genast lugn. De var alla så otroligt trevliga och tillmötesgående och tog verkligen hand om henne, de pratade med henne under själva ingreppet och fick henne att känna sig bekväm i situationen. Jag följde med som stöttepelare och hade nästan hoppats på att få vara med inne i operationssalen för att se hur allting gick till men fick snällt vänta utanför, jag fick dock lite bilder från operationen vilket jag är så glad för eftersom jag nu kan visa er.

Väl på plats fick mamma slå sig ner i omklädningsrummet, där träffade hon först sjuksköterskan som gav henne en lugnande tablett och smärtlindring. Efter en stund kom läkaren in och ritade ut kryss på alla bulorna, dessa är nämligen svåra att se/känna i liggande position. Det blev MÅÅÅÅÅNGA kryss, mammas bråck slingrar sig från framsidan och sträcker sig hela vägen bak på benet.

På bilderna nedan är alla kryss märkta:

Väl på plats på operationsbordet fick mamma lite smärtstillande medel i armvecket, man får även bedövning i huden där läkarna gör ingreppen. Mamma var jätte nervös för hur ont det skulle göra, hon hade verkligen stålsatt sig inför dagen och föreställt sig det värsta. Därför blev hon positivt överraskad och det första hon sa till mig när hon kom ut från operationen var ”det här var inte alls så farligt” sen log hon med hela ansiktet, glad över att äntligen opererat sig.

Det första man gör under operationen är att stänga av det kärlet som inte längre fungerar och det gör man med laser, kärlet stängs av uppe i ljumsken.

Efter att kärlet har stängts går man sedan in och drar ut varje bråckbula med ett virknåls-liknande verktyg, jag hade önskat att jag hade fått se hur de där bråcken man drar ut ser ut för det är svårt att föreställa sig. Jag tänker mig att de ser ut som en slajmig mask, kanske lika bra att man inte vet för det är nog inte någon ljuvlig syn! Mamma passade även på att behandla ådernäten nu när hon ändå är igång och fixar till sina ben och första behandlingen av högerbenet gjorde hon samtidigt som operationen, då injicerar man skleroserande läkemedel med en mycket tunn nål, ni ser sprutan nedan. Som jag redan har berättat i mina tidigare inlägg om ådernätsbehandlingarna som jag har gjort är det en process innan man blir kvitt ådernäten och för mammas del kommer hon förmodligen inte få bort allt eftersom hon har så mycket men bara hon får bort 50% av alla slingrande ådernät så är det ju en markant förbättring. Oj vad jag längtar efter att se det färdiga resultatet!

Jag kunde inte låta bli att ta en bild på mamma efter operationen, hon såg så nöjd, glad och lycklig ut! När operationen var klar lindades benet in i bandage som hon skulle ha kvar ett dygn för att sedan byta ut det mot en stödstrumpa som hon ska ha på sig dygnet runt i en vecka. Här i fåtöljen fick hon sitta i 20 min innan vi kunde åka hem igen. Dagen efter ringde läkaren upp och säkerställde att hon mådde bra, hon fick även hans direktnummer som hon kan ringa så fort hon undrar över något. Så himla proffsigt!!

Om 3 månader är det dags för vänsterbenet, hon började med det benet som var värst. Det vänstra benet har hon nämligen opererat en gång tidigare (på 90-talet) men det blev inte alls bra. Jag antar att tekniken har utvecklats sedan dess för då gjorde man inte alls på samma sätt. Åderbråck är inte bara hemska ur ett kosmetiskt perspektiv, åderbråck är något som med tiden kan leda till bestående hudförändringar och i vissa fall till svårläkta besår varför jag har varit så himla mån om att mamma skulle opereras! Jag hoppas ni uppskattar min redogörelse och att min kära mor ställde upp på att ”blotta” sina ben för att visa andra i samma situation hur en operation går till. Givetvis kommer ni att få se ”efterbilder” så snart allt blåmärken och svullnader har lagt sig, det tar ungefär 3 månader innan allt är läkt så lagom tills när vänsterbenet ska opereras kan jag knäppa av bilder på hur resultatet faktiskt blev. Oj vad jag längtar!!