Operationen gick bra…

Jag sitter i sjukhussängen och skriver, det har varit några omtumlande dygn för oss men nu börjar vi landa lite i situationen. När det kommer till barnsjukvården i Sverige så är den ta mig tusan outstanding, det gör mig så glad i hjärtat att vår Elsa blir så väl omhändertagen här i Lund. Precis alla är jätte gulliga mot henne och läkarna känns kompetenta och tar sig tiden att prata med mig. Jag hade precis besök av kirurgen som gjorde ingreppet på Elsa och jag fick verkligen förtroende för honom, utöver att han kändes så otroligt kompetent inom den här typen av ingrepp så hade han även den pedagogiska sidan samt ödmjukheten. Jag fick svar på alla mina frågor, han berättade om eventuella ytterligare ingrepp om gipset mot förmodan inte skulle hjälpa och han lugnade mig även genom att berätta rent statistiskt (detta är viktigt för mig för att förstå och kunna känna mig lugn) att för 99% så räcker det med detta ingreppet som Elsa nu har gjort. Däremot kommer hon med största sannolikhet behöva en skena under en period efter gipset men då kommer vi ju i alla fall kunna bada henne så just nu känns det lugnt…

Det som har hänt är att man har gjort ett 2 cm stort ingrepp i ljumsken där man har kapat 3 senor, detta för att hennes höft inte ska hållas tillbaks. Dessa senorna kommer sedan att läka ut fast i ett läge där höften ligger i grodställning, därav gipset. Nu ligger utmaningen i att försöka att hålla det här gipset rent, att byta blöja är en mardröm kan jag intyga. Man har gjort ett hål i gipset för rumpan/snippan och blöjan ska sedan träs på och in under gipset för att knäppas ovanför, jag får liksom inte ens in ett finger innanför gipset så att trä på denna förbaskade blöjan känns enormt motigt. Vi måste även vara observanta på när hon kissat för blöjan måste bytas så snart som möjligt efter att hon kissat/bajsat för att undvika att något kommer på gipset. Jag var med och bytte den första bajsblöjan tidigare idag och jag vet helt ärligt inte hur vi ska klara av det här, hon har ju fortfarande amningsbajs (helt löst) och varje gång hon bajsar så bajsar hon rejäla blöjor. Det ligger liksom och flyter i blöjan och då ska vi på något sätt lyckas dra ut blöjan från gipset och samtidigt säkra att alla kanter håller tätt, lyckas torka henne och sedan är det ju enormt viktigt att direkt sätta på en ny blöja för det kan ju hända att hon råkar kissa när hon ligger där på skötbordet och i så fall rinner allt rakt in i gipset. Ge mig kraft!!!

Till er med barn som har drabbats av Höftledsluxation kan jag verkligen rekommendera gruppen ”Vi med barn med Höftledsluxation” på Facebook, den har redan hjälpt mig så mycket. Så skönt att skriva med personer som gått/går igenom samma sak och som kan dela med sig av tips. Hur mycket omtanke man än får ifrån nära och kära så är det svårt att förstå vad vi går igenom, man måste själv vara i det (eller gå igenom något liknande) för att på riktigt förstå vad detta innebär.