Jag vet knappt vart jag ska börja och det går knappt att beskriva med ord vad vi har fått uppleva. Vi var ju på safari i vintras men jag måste erkänna, även om jag inte trodde att det var möjligt, att det här slår safari-upplevelsen!!

Vi bokade en tredagars tur via Insight Safari Holidays som jag varmt kan rekommendera. Väl framme på flygplatsen i Kigali möttes vi av vår chaufför och det var ganska skönt att ha någon som "tog hand om oss" när vi anlände för vi hade en tre timmar lång bilresa upp i bergen framför oss. Dagen därpå steg vi upp vid femsnåret och gjorde oss redo för vår tur ut i regnskogen, efter en halvtimmes bilfärd var vi framme vid samlingsplatsen där vi introducerades till vår guide som skulle leda oss fram till gorillorna. Här delades vi in i olika grupper utefter svårighetsklassificering samt vilket berg och vilken gorillafamilj man fick lov att hälsa på, vi placerades i en medelsvår grupp på det högsta berget (Karisimbi, 4.507 m högt) och tilldelades gorillafamiljen "Susa" som består av ett tjugotal gorillor där en av gorillorna bara två dagar tidigare hade fött en liten gorillabebis. Efter gruppindelningen var det dags för ännu en biltur, det tog oss ungefär en och en halv timme fram till berget vi skulle bestiga och på vägen körde vi igenom diverse små byar så vi fick en liten sightseeing av landet. Väl framme vid berget påbörjades vandringen, man vet inte på förhand hur lång tid trekkingen kommer att ta eftersom gorillorna hela tiden rör på sig så det gäller att vara i hyfsad fysisk form för vissa gånger kan det ta timmar innan man är framme. Guiden vet dock på ett ungefär vart gorillorna befinner sig eftersom en "tracker" tidigt på morgonen begett sig ut i regnskogen för att spåra upp dem.Det gäller såklart också att man ser till att gå på toaletten innan avfärd men trots detta blev vi båda två typiskt nog kissnödiga precis när vi skulle bege oss upp i berget så det var bara till att använda "bergstoaletten", det vill säga: välja vilken buske som helst att skyla sig bakom!

Alla gorillafamiljer har en "silverrygg", en så kallad "alfahane" som styr och ställer i flocken och det är en ständig kamp om denna position då det aldrig kan vara mer än en alfahane per familj. Silverryggen är oftast den största gorillan i flocken och så länge man visar sig underlägsen honom så besvärar han sig inte med att jaga bort oss turister.

Samma dag som vi anlände till Rwanda åkte vi upp i bergen och checkade in på det här mysiga hotellet, när vi bokade utflykt och boende hemifrån Sverige hade vi ingenting att gå på så vi använde oss helt enkelt av TripAdvisor och utvärderade omdömena som tidigare besökare lämnat och efter att ha tagit kontakt med Insight Safari Holidays valde vi att boka allt via dem och jag måste säg att det flutit på så himla bra. Något som var nytt för oss är att man måste ansöka om "permits" för att få komma in i Nationalparken, det släpps endast in omkring 65 personer per dag i parken där gorillorna håller till. Med andra ord var det en chansning för oss att boka och betala allt i förväg hemifrån Sverige eftersom vi inte hade något spelrum vad gäller vilka dagar att besöka gorillorna som ju var huvudsyftet med vår resa till Rwanda, vi hade ju endast fyra dagar som vi var på plats i landet! Hur som helst valde vi att chansa och lyckligt nog fick vi våra permits några veckor efter att vi hade bokat...

Hotellet ifråga kan nog klassas som ett av de lyxigaste i hela Rwanda och jag måste säg att servicen var alldeles fantastisk, alla var så oerhört måna om att vi skulle ha det bra. Kontrasterna med hur invånarna bor jämfört med hur vi bodde på detta hotellet går inte att beskriva med ord, killen som visade oss rummet gick tex in på toaletten och demonstrerade att vi hade rinnande vatten. Man riktigt såg i hans ögon hur häftigt han tyckte att detta var och passade på att sätta på kranen och dra sina fingrar genom vattenstrålen.

Frukosten på hotellet var fantastisk, frukten hörde helt klart till min favorit och här inser man hur lite frukten hemma i Sverige smakar! Kocken på hotellet var så otroligt gullig, trots att det fanns en färdig meny med "västerländska" maträtter lagade han efter vårt önskemål lokal afrikansk mat till oss. Jag menar, åker man till Afrika vill man ju såklart testa på deras matkultur! Jag förstår inte varför majoriteten av länderna istället för att göra det som de verkligen är bra på ska försöka sig på att anpassa allt efter oss turister, det blir sällan lika bra!

Vi hade publik utanför portarna så fort vi slog oss ner i restaurangdelen, där samlades barnen ifrån grannbyarna och vinkade på oss. Vi begav oss dessutom ut på en promenad i området men jag måste erkänna att vi var lite väl fega och kom egentligen inte så långt som vi hade önskat, vi höll oss till den enda asfalterad vägen som löpte genom berget och var således inte inne i byarna som bestod av jordtrampande små stigar och plåtskjul till hus. Man är liksom inte van vid att vara omringad av en hel karavan av barn som konstant tigger om pengar och hur mycket vi än hade velat ge dem en slant så ska man ju inte göra det, jag gjorde misstaget när jag för några år sedan besökte Gambia och ni kan ju bara föreställa er vad som händer om man ger en person och där finns 1000 andra som också vill ha (jag kan lova att det där gör jag inte om)!! När vi sedan stötte på lite äldre ungdomsgäng vände vi ganska snabbt på klacken och gick tillbaks till hotellet, även om precis alla vi frågat intygade om att det för oss turister var fullständigt säkert att gå omkring i området kändes det ändå inte helt bekvämt.

Sista dagen i Kigali hyrde vi en taxichaufför som körde ut oss till en av alla katolska kyrkor som befolkningen försökte gömma sig i -94, dessvärre blev det ett bakfall för dem och man låste istället in dem och kastade in granater/satte eld på kyrkorna. Än idag finns det i vissa av kyrkorna fortfarande outgrävda kvarlämningar där man efter hand försöker identifiera skeletten, bara i den kyrkan som vi besökte fanns det kvarlämningar från omkring 50.000 människor. Till minne av offren hade man gjort en gemensam "öppen grav" där kvarlämningarna från offren staplats ovanpå varandra, det var riktigt obehagligt att se för att inte tala om doften i detta utrymme men ack så viktigt att man visar upp för allmänheten.Vi tittade även förbi en skola och stannade dessutom till längst med vägen för att ta oss friheten att undersöka vad det var som lokalbefolkningen höll på att elda och det visade sig att man i den stora ugnen på bilderna tillverkar tegelstenar! Så himla intressant att se, inte minst att skåda arbetssättet där man utan några som helst svårigheter kastade upp ett gäng tegelstenar på huvudet för att flytta dem från punkt A till B, undrar just var Facket hade tyckt om den arbetsbelastningen?!

Efter vår Gorilla Trekking bodde vi en natt i Kigali, vi checkade in på Five to Five Hotel som även det är ett av de lyxigare hotellen i Rwanda. Här kan man snacka om kontraster, utsikten från balkongen där vi åt vår frukost var över lokalbefolkningens bostadsområde och det knöt sig i magen när såg under vilka omständigheter de lever i.Till skillnad från Sydafrika var matupplevelsen i Rwanda inte alls någon sensation och trots att restaurangen ekade tomt på gäster kunde det ta upp emot en och en halv timme innan vi fick maten som vi hade beställt, vi kom underfund med att i detta landet stressar man inte och allt får liksom ta den tid det tar...

Givetvis var "Hotel Rwanda" ett måste att besöka när vi var i Kigali, om ni inte redan har sett filmen så är det på tiden att ni gör det (Official Movie Trailer HÄR) för det är en film som inte borde gå någon förbi!! Den är inspelad 2004 och återspeglar Folkmorden i Rwanda som så sent som 1994 skapade ett obeskrivligt kaos i landet, med tanke på historien så är det imponerande hur detta land har kommit på fötter och att de så kallade "Hutsi's" och "Tutsi's" efter en sådan tragedi faktiskt valt att förlåta och numer lever "tillsammans".

Gorilla trekking - ett minne för livet!

Thessan