Saknar denna lilla klätterapa

Det är inte alls bra med mig och det stör mig något enormt! Tidigt imorse gick jag bort till kontoret och hämtade min jobbdator då jag redan när jag vaknade insåg att det nog var bäst att jag höll mig hemomkring, jag steg upp med inställningen om att jag ändå skulle kunna jobba hemifrån men redan vid lunch åkte jag på en rejäl släng av feber-svettningar och låg pall i säkert två timmar och sedan dess har det pendlat fram och tillbaks.

Har varit hos läkaren och lämnat ”odling” (vilket kan vara det värsta jag någonsin gjort, det var nätt och jämnt att jag klarade av det) som nu har skickats iväg till laboratoriet för undersökning, innan det är klart finns det tydligen ingenting mer att göra så det är väl bara till att sitta här hemma i min ensamhet och vänta på att magen ska återhämta sig. Om det blir sämre har de sagt åt mig att åka in till akuten vilket jag verkligen hoppas på att slippa, just nu känner jag mig som den ynkligaste i världen! Varför ska en sådan fantastisk semester sluta på det här viset?

Samma dag som vi reste hem hann vi på bara några timmar i princip med lika mycket som vi normalt gör på en hel dag, bland annat gick vi bort till vår lilla klätterapa för att ta farväl. Jag blir helt varm inombords när jag ser på alla bilderna, tänk vilka fantastiska djur det finns. Denna lilla skrutten var endast 6 månader gammal: