Skena för höften

Fy, den här natten var hemsk! Från klockan fyra blev det över huvudtaget ingen sömn för den här lilla damen hade bestämt sig för att stiga upp och innan dess hade jag ammat henne ett par gånger! När man får smaka på sådana här nätter så inser man hur lyckligt lottad man är som har fått en bebis som faktiskt brukar sova ”ok” om nätterna, vi hade ju inte det med Ludwig och då håller man på att bli galen av sömnbrist. Vi får hoppas på att detta bara var något tillfälligt och att hon är tillbaks till sitt vanliga sömnmönster inatt.

Förra veckan var vi på återbesök hos ortopeden gällande Elsas höft, den kändes ju något instabil vid födseln och det var diskussioner kring om hon behövde ha en skena för att försäkra sig om att den skulle växa på plats. Alla barn undersöks för höftledsluxation vid födseln vilket innebär att ledkulan lätt kan förskjutas ur sitt normala läge. Efter röntgen beslutade man sig för att det inte behövdes någon skena, hon låg väl på gränsen men läkaren där och då gjorde den bedömningen. Vi fick där efter själva bestämma om vi ville ha en ny tid för att kontrollera att allt såg bra ut vilket vi självklart ville ha och tur var väl det för nu tog man beslutet om att hon faktiskt behöver ha en skena (endast) nattetid i TRE MÅNADER, min värld föll lite samman där och då. Det har varit så mycket på sistone och detta blev liksom toppen på isberget!

Nu är det ju bara bra att hon får ha skenan så att det inte sedan visar sig att hennes höft hoppar ur led i tid och otid för det hade ju varit så mycket värre, dock blir det så himla omständigt när man ska amma och det ser så fruktansvärt obekvämt ut när hon ska sova. Stackars lilla Elsa, som om hon inte har varit med om tillräckligt mycket hittills!