Återfall...

För tillfället känns det nästan som att jag är drabbad av någon förbannelse för på sistone har jag haft sådan extrem otur så att hälften vore nog, det värsta är såklart att jag nästan förlorat min livskamrat som tyvärr fortfarande inte blivit bra. I veckan åkte jag åter igen in till akuten, Miios hostningar har tilltagit och emellanåt är det nästan lika illa som innan vi for in till akuten första gången. Jag ringde såklart in till Djurakuten och de tyckte jag skulle åka in med Miio, sagt och gjort blev jag efter timmar i väntrummet hemskickad igen eftersom det var så många djur som var värre däran än lille Miio och jag skulle förmodligen fått sitta kvar hela natten innan det skulle bli vår tur.Hur som helst bokade jag in en telefontid och fick senare på kvällen prata med en veterinär som tyvärr inte var någon specialist på just hjärtproblem men som utefter vad jag berättat ändå tyckte att vi kunde invänta vår tid om en och en halv vecka då hjärtspecialisten åter kommit tillbaks från semestern. Jag har dessutom ringt runt hela södra Sverige efter hjärtspecialister i hopp om att få en tid lite tidigare men det verkar som att alla har prickat in precis samma semesterveckor så det finns helt enkelt inget mer att göra än att vänta. Idag kommer min kära mor & Jockis hit för att hämta lillskrutten över helgen, jag vågar inte riskera att han blir "stressad" över att vi har gäster hemma imorgon plus att vi inte är hemma på flera timmar under kvällen. Det är så knäppt för när Miio inte har sina hostattacker är han ju hur pigg och glad som helst, han tar sin medicin utan några problem och han äter för fulla munnar samtidigt som han på rygg kan ligga och mysa med tassarna upp i vädret....precis som vanligt. Förbaskade hostattacker försvinn!!